Travellators

Så var tiden kommen för att göra ännu en resa till Asien, närmare bestämt Singapore denna gång. Resan gick via Köpenhamn och sedan till Singapore, och första delen av resan var ungefär lika spännande som en halvtimmas flygning kan tänkas vara. Men vi fick alla var sin chokladbit (vilket är så mycket som man har tid att dela ut innan det är dags att gå ner för landning) så man får väl vara glad för det lilla. Och att vänta någon timma eller två på en flygplats är också måttligt spännande.

Men lite spännande blev det när det var dags att gå ombord flyget till Singapore. När de till sist ropade ut att övriga passagerare nu kunde gå ombord ställde jag mig i kön som sagt gick framåt. Personalen skannar allas boardingpass och det låter bip, bip, bip, bip, bääääp. Det sista var förstås mitt boardingpass som av någon anledning inte ville fungera. Det är då man börjar bli lite orolig. Killen med skannern började knappa och cklicka runt på datorn och efter ett tag så skannade han mitt pass igen och då lät även det bip. Kanske ville den bara jävlas lite.

Inte heller denna flygningen var spännande. Singapore Airlines har inte brytt sig om att uppgradera sitt inflight entertainment system på ett tag och det märks. Skärmen är lågupplöst, och man måste ha (väldigt dåliga) hörlurar som har en speciell kontakt med två pinnar. Alternativt kan man köra med sina egna och bara få ljud i den ena, vilket jag gjorde då de ger lite ljudisolering.

2015-03-19_15-51-57Dock så har Singapore Airlines rätt så bra mat, jag skulle nog vilja säga att det var den bästa jag har ätit hittills och jag kan till och med påstå att den var riktigt god (för flygplansmat), och de har också riktiga metallbestick (med egen logo på). Vi fick också en Singapore Sling glass, så nu har man halvt klarat av det momentet också.

Jag hade planerat det som sådant att jag inte sovit så mycket dagen innan så att det skulle vara lättare att sova på planet, men med en liten bäbis som absolut inte ville vara tyst ett par rader framför och ett litet barn som är i den åldern då det är roligt att upprepa saker om och om igen så blev det inte riktigt som jag tänkt mig.

2015-03-20_01-38-31Sist men inte minst så fick jag också lära mig något nytt nä vi landade på Changi flygplats. De där rullbanden man kan gå på för att komma snabbare fram när man går till/från gater etc. har ett namn: Travellator. Det fanns skyltar i taket med varningar om att ”travellatorn” tog slut. Ursäkta dålig bildkvalitet.

One thought on “Travellators

  1. De där rullmattorna kan ibland kännas milslånga

Comments are closed.