En serie misslyckanden

Nästa dag kom jag åter igen upp rätt så sent, jag skyller fortfarande på jetlag, men slänger också in en smula utmattning från dagen innan. Efter den sega starten styrde jag kosan mot Little Inda igen för att äta frukost, mer Prata men också Nasi Lemak som är ris kokt i kokosmjölk, torkad ansjovis och jordnötter, en skiva gurka, chilisås, och lite friterad kyckling. Guideboken kallar det den definitiva Malaysiska frukosten. Själv föredrar jag Pratan.

Efter frukost tog jag bussen för första gången. Jag stog och velade lite ett tag på hållplatsen, för jag kunde inte hitta min hållplats i tidtabellerna. Jag har lärt mig att man inte kan lita på vad som står i guideböckerna för dragningen för busslinjer kan ändras. Till sist hittade jag vad jag sökt men det stod lite på sidan av så det var svårt att hitta. Målet var Bukit Timah naturreservat, Singapores högsta berg (jo, det är något med att bestiga berg) om man nu kan kalla det berg. På hela 166 meter tar det bara en kvart att ta sig till toppen om man går raka vägen. Utöver berget finns här också lite av vad som är kvar av den regnskog som en gång täckte större delen av ön.

Efter att ha spenderat rätt lång tid på bussen kom jag fram till hållplatsen och gick av. Dessvärre var detta utanför den detaljerade biten av min karta och jag kunde inte se något berg i närheten så jag kände mig minst sagt vilsen. Så jag gjorde vad varje vettig människa skulle gjort och gick till närmaste vuxna människa och frågade om hjälp. Det gick sådär då han inte kunde engelska, och inte heller nästa. Men den tredje visste precis vad jag letade efter och talade om att jag var på fel hållplats (Misslyckande nummer 1), men han skulle till samma hållplats som mig så vi tog nästa buss och när vi kom fram så pekade han mig i rätt riktning. Och här kunde jag också se ett berg så det verkade korrekt.

Idag var första gången som jag kände av solen, kanske var vädret annorlunda idag, eller så var det kanske för att jag var en bit från staden och att därför inte fanns något dis, men idag var det varmare än vanligt och solen brände mer. Typiskt då att jag inte tagit med någon solkräm eller myggmedel, som jag köpt just för att det rekommenderades om man skulle ut i naturen (Misslyckande nummer 2).

2015-03-23_12-45-17Efter att ha gått en bit kommer jag fram till början av reservatet, en stängd grind, och en skylt. På grund av arbete är parken stängd (Misslyckanden nummer 3). Inte mycket att göra, bara att vända tillbaka och köra plan B (eller snarare vad jag tänkt gör efter Bukit Timah), Chinese Garden and Japanese Garden.

2015-03-23_12-49-21På väg tillbaka till busshållplatsen ser jag att den ovanpå den viadukt som jag tidigare gått under så ligger det järnvägsräls, men bara ovanpå viadukten, på båda sidor om den är det ingen räls, bara mark där det en gång har varit räls (samt en skylt så rostig att man inte kan se vad det kan ha stått på den). Lite längre bort ser jag även folk som går så det verkar ha varit någon vandringsled eller liknande.

2015-03-23_13-05-40Vid busshållplatsen letar jag sedan upp en buss som går till närmaste tunnelbanestation, och efter att ha dubbelkollat med chauffören är det till att åka buss igen. På vägen upptäcker jag något jag missat tidigare, busshållplatserna är väldigt praktiskt namngivna. Exempel är ”bef 3rd Avenue” som ligger strax korsningen till 3rd Avenue, eller ”opp Automech” som ligger på andra sidan gatan från Automech (någon sorts bilverkstad) eller ”Blk 229” som ligger framför ett hus med 229 skrivet med stora siffror. Jag misstänker dock att hållplatserna på andra sidan gatan får andra namn, vilket skulle kunna vara smått förvirrande.

2015-03-23_13-34-442015-03-23_13-28-49Efter ett tag kommer vi fram till slutstationen för bussen där jag byter till tunnelbana och efter ett byte är jag framme vid Chinese Garden (och Japanese Garden som ligger bredvid). På lite avstånd och initialt så verkar parken rätt så OK, om än dock lite tom, men efter att ha gått omkring ett tag så börjar jag inse att detta också är ett misslyckande. Det första tecknet är att en del byggnader är instängslade för renovering (Misslyckande nummer 4).

2015-03-23_13-38-57Jag började här ana oråd, men ville inte ge upp riktigt ännu utan gick tappert vidare mot bonsai-trädgården. Bonsai-trädgården är vad det låter som, massor av bonsai-träd i krukor snyggt uppställda i långa rader. Dessvärre ligger alltihop bakom ett staket med en låst grind, så jag kunde bara se det på avstånd, och bara de närmaste träden (Misslyckande nummer 5).

Jag tänker ge trädgården en chans till och styr istället not sköldpaddsmuseet, som skryter med att vara det största i sitt slag, med mer än 3000 individer och 1000 olika arter. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det var vid det här laget inte helt oväntat att även detta skulle vara lite sämre än vad man hade förväntat sig. En stor del av sköldpaddorna hålls i akvarium/terrarium, med olika mängder vatten i, olika antal sköldpaddor (1-3 stycken) och inget mer. De större sköldpaddorna hålls istället i betong-bassänger som är lika tomma och lika upphetsande och sköldpaddorna är inträngda i något hörn för att få skugga. Det som räddar det hela lite är att de hade en lite trädgård med en dam och en bro över. I denna trädgård fanns det massor av sköldpaddor. De flesta var rätt passiva man när man kom när kunde man höra ploppande av sköldpaddor som hoppade ner i vattnet. Eller se hur de drog sig in i sina skall. Det var också kul att se hur många sorters sköldpaddor det finns och hur olika de ser ut. Men det går inte att undvika att detta var Misslyckande nummer 6.

2015-03-23_13-43-59 2015-03-23_13-47-43 2015-03-23_13-49-07

2015-03-23_14-10-19Jag tänker nu överge den kinesiska trädgården och hoppas på bättre tur i den japanska, men på väg dit börjar den huvudvärk som sakta har utvecklats bli lite väl markant (misstänker vätskebrist, solen har legat på rätt så bra) så när jag ser en skylt som säger att tunnelbanan nu bara är 800 meter bort så låter det som en bättre idé att överge hela projektet. På väg till tunnelbanan ser jag en kvinna som är ute och går (fantastiskt, jag var inte den enda besökaren i parken) och som på typiskt asiatiskt vis skyddar sig mot solen med ett paraply. Inspirerad, och efter att ha bestämt mig för att vid 31 års ålder så kan jag svälja min stolthet, så får jag äntligen någon användning av det paraply som jag släpat runt på varje dag och gör samma sak.

På tunnelbanan på väg tillbaka håller jag på att somna ett antal gånger, men det kan ha berott på att det tog närmare 50 minuter att ta sig in till de centrala delarna igen. Väl inne i stan kan jag konstatera att solen inte är lika stark längre tack var lite lätta moln. Men jag har hunnit utveckla en lätt rosa ton på armarna.

Jag tänker att jag borde i alla fall göra någonting produktivt denna dag, så jag gör ett nytt försök till att få en utsikt över stan, på det andra stället jag försökte med tidigare. Idag hade inte något event så man kan få åka upp om man vill, men det kostar S$25 (150 kr), och riktigt så viktigt är det inte för mig så jag skiter i det (Misslyckande nummer 7). Här gav jag upp totalt och gick tillbaka till hotellet och vilade en stund. Så här i efterhand tror jag att det högsta jag någonsin kom var i Gardens by the Bay, antingen i Supertree Grove eller i Cloude Forest, vilket inte är särskilt högt alls.

2015-03-23_18-13-47Efter att ha vilat och fyllt på med vätska så begav jag mig till Boat Quay för att äta. Jag är säker på att jag tidigare hade sett ett ställe som serverade Satay, men hur jag än letade kunde jag inte hitta det igen (Misslyckande nummer 8), utan fick ta ett ställe som serverade kinesisk mat istället. Stekt kyckling med chili och Sichuanpeppar. Sichuanpeppar är rolig för det är inte någon peppar utan någon annan sorts växt som har en lätt bedövande effekt på tungan. Detta tillsammans med chili kan ge väldigt intressanta resultat.

Mätt och med nytt mod begav jag mig av mot Bugis där det skall finnas en basar. Dessvärre visste jag inte exakt vart (hade ingen karta över området, bara en vag beskrivning om andra sidan av Victoria Street), så jag hängde på ett par västerlänningar som såg lite turistiga ut och hoppades de var på väg till samma ställe. Efter ett tag visade det sig att de var inte på väg dit jag ville. Så jag velade runt lite i ett stort köpcenter, men måste till sist erkänna fakta, jag var it i Bugis utan någon aning om vart jag skulle (Misslyckande nummer 9). På väg tillbaka till tunnelbanan ser jag det dock, tvärs över gatan (Victoria Street). En överbyggd gata med massor av stånd där det såldes saker, bland annat ett ställe där de sålde juice från fler frukter än du hittar i en vanlig svensk fruktaffär. Huvudtemat för stället verkade vara kläder, det fanns massor av små butiker som sålde allehanda sorters kläder, hopbundet av smala gångar där man lätt kunde gå vilse.

2015-03-23_19-21-15 2015-03-23_19-34-03 2015-03-23_19-37-32

Det hela fortsatte även i nästa kvarter men där var det mer tältstånd utomhus. I ett av dem såldes det massor av CD-skivor, alla med kinesisk musik vad jag kunde se. Jag fick en idé och frågade hon som sålde skivor om hon hade några med Teresia Teng, och hon visade vart de stod. Men då låttitlarna bara stod på kinesiska var jag tvungen att fråga om hon hade någon med låter Tian Ming Ming. Hon visste inte vad det var för någon, så hon frågade en äldre kvinna som satt där inne (hennes mor kanske?) som direkt visste vilken låt det var jag menade (den hette Tian Mi Mi, och även om jag hade vetat det hade jag säkert uttalat det fel). Efter detta gick det snabbt för henne att hitta en skiva med den låten på, så jag är nu stolt ägare av en CD-box med 3 skivor med Teresia Teng, varav jag bara vet att en låter är bra. Men för 60 kronor känns det helt OK. Den äldre kvinnan och hon som sålde skivorna hade i alla fall väldigt roligt åt et hela, så om inte annat förgyllde jag deras dag lite grann.

Nöjd med att ha lyckats med något under dagen drog jag till Clarke Quay och Brewerks och testade deras egenbryggda IPA. Klart bättre än den jag provade tidigare (tillsammans med Chili Krabban). Dock verkade de inte ha någon aning om hur man tappar upp öl på det stället, det var det söligaste jag har sett.

Nästa dag testade jag frukosten på hotellet, vilken serverades i vad som antagligen varit ett garage (hade rätt storlek och en stor öppning mot en bakgata i ena ändan), för att sedan gå upp och packa. Färdigpackad spenderade jag lite tid med att skriva dagbok och åkte sedan till flygplatsen. Senare upptäckte jag att jag måste ha glömt mitt handsfree sett på hotellet, alternativt tappat det någonstans (Misslyckande nummer 10).

En sak som jag har velat göra under hela resan var att testa lite afternoon tea, Singapore är ju trots allt en gammal Brittisk koloni så de har fått en del i arv (som att köra på vänster sida, att gå uppför trappor på vänster sida förutom ibland, osv.). Men av någon anledning har det inte helt enkelt inte blivit av. Som tur är finns det en kedja affärer som säljer te som heter TWG Tea som också serverar afternoon tea hela dagen till rimliga priser (till skillnad från teet som de säljer för det ynka priset av valfri kroppsdel). Och som tur är finns de på flygplatsen, i alla terminaler. Så min plan var att jag skulle avnjuta min sista tid i landet med en äkta afternoon tea strax före lunch. Men när jag kommer fram och frågar vart det ligger i informationsdisken så får jag veta att det finns två små shoppar (typ 2×2 meter) i var sin ände av terminalen, men att den stora inte har öppnat ännu. Planeras öppna i april någon gång. Så inget afternoon tea för mig, utan det blir en typiskt omotiverat dyr  flygplatsmacka istället (Misslyckande nummer 11).

2015-03-24_12-26-56Nämnde jag att Changi är den bästa flygplatsen i världen? Vart annars kan man hitta ett Powder Room för damerna? Notera att detta inte är toaletten, vilken fanns på ett annat ställe.

Jag kan dock inte riktigt hålla mig och köper till sist en burk Golden Earl Grey. De säljer den för den nätta summan av 2300 kr/kg. En burk är på 100g så jag behövde bara betala en hand (230 kr), men jag tror det är det dyraste teet jag någonsin köpt. Jag har köpt ett te som skulle kunna ha varit dyrare, ett Ceylon OP FF (Orange Pekoe, First Flush) av årets skörd (det är inte bara Congac som använder sig av mystiska bokstäver för ange kvalitén, bättre te från Indien eller Sri Lanka/Ceylong har också roliga förkortningar. Det ger ett väldigt mjukt te med smak som påminner lite om grönt te. Det återstår att se om mitt dyra te från TWG Tea också är värt pengarna. Jag skall dock påpeka att det jag köpte var det billigaste de hade i löste (de hade billigare i påsar, men kilopriset var dock mycket högre), det dyraste de sålde gick på närmare 12000 kr/kg.

Flygningen hel var väl så bra som är möjligt under omständigheterna. Flyget till Frankfurt hade ett uppgraderat inflight entertainment system, maten och servicen var lika bra eller bättre än flygningen ner. Dock visade jag åter igen prov på att teori är min starkare sida och att praktiken lämnar lite att önska. Eller så kan man säga att planeringen var perfekt, men utförandet lite bristfälligt. Då jag vet att det blir lite kallt på planet så hade jag sett till att packa ner min tjockare tröja lättillgängligt i resväskan, men då jag hade köpt en del saker under min tid i Singapore så var jag tvungen att göra om min bagagehantering och kunde inte längre ta med väskan som handbagage. Och självklart glömde jag att ta ur tröjan innan jag checkade in väskan. Resultatet av detta är en lättare förkylning när jag kom hem (Misslyckande nummer 12).

Frankfurt är för övrigt en tråkig flygplats, och jobbig. Jag har aldrig behövt gå i trappor förr, men tydligen var jag tvungen att byta terminal och det gjordes genom att man gick ner för trappor och sedan gick i en lång gång och sedan upp för massa trappor igen. Det fanns en hiss men den verkade inte vilja komma. Och på vägen till trapporna ner måste man gå förbi rökrummet som inte direkt sluter tätt. Jag kan faktiskt känna lukten av rök i mina kläder när jag kom hem.

Dock så är Frankfurt den flygplats som tar säkerheten på störst allvar. De kunde inte se riktigt vad te-burken var för något i röntgen så jag fick öppna den och visa dem. De hittade också min lilla flaska med linsrengöringsvätska som jag glömt fanns i kameraväskan och inte hade lagt i en plastpåse. Slutligen fick jag även kameran avdammad och kontrollerad efter spår av sprängämnen. Jag undvek dock kroppsvisitering, men det var nog enbart för att jag kom ihåg att ta av mig bältet.

I största allmänhet kände man sig dock inte spå välkommen, medan vi väntade på det aningen försenade flyget till Landvetter kommer det en kille och stänger och kaffemaskinen (pluspoäng till Lufthansa dock som bjuder på kaffe), och när vi senare påbörjade boarding så kommer det ett helt arbetslag och börjar montera ner bänkarna vi hade suttit på.

Skönt att komma hem till gamla, kalla, dimmiga Sverige igen.

2015-03-24_23-19-21

Nya försök

Ny dag och nya äventyr, denna gången kom jag upp lite mer som jag planerat, delvis med genom att modifiera planerna till mer realistiska mål, men ändå. Dagens första utflykt gick till Little India där jag började på Tekka Market och den Food Court som fanns där. Dagens frukost bestod av Prata, som är något brödaktigt som tillagas lite som en pannkaka och som äts tillsammans med en curry gryta man doppar brödet it. Väldigt gott må jag säga.

2015-03-22_10-08-052015-03-23_11-42-29

Sedan spankulerade jag omkring lite på marknaden och kollade på alla stånd där de sålde frukt och grönt, fisk och skaldjur (och andra blötdjur), kött, och annan mat. På övervåningen såldes det mestadels kläder, mestadels av indiskt mode (oväntat). Dessvärre verkade det vara fel dag att vara där (söndag), eller för tidigt (10-11) för många av stånden hade stängt eller höll på att öppna när jag var där. Men det var i alla fall kul att titta på det som fanns, och jag kunde konstatera att mycket av det som såldes verkade vara lokaltillverkat för jag kunde se många ställen där någon satt och sydde med symaskin (den ordentliga sorten med bastant motor och rem, som kommer köra rakt över/igenom din hand om du inte passar dig).

2015-03-22_10-12-49 2015-03-22_10-14-12 2015-03-22_10-18-26 2015-03-22_10-23-45 2015-03-22_10-27-31 2015-03-22_10-29-16

När jag vandrat runt där ett tag gick jag vidare tvärs över gatan till Little India Arcade vilket också hade massor av stånd men här såldes mer krimskrams och hade en mer turistig känsla. Det var här jag köpte en Pashmina sjal/halsduk efter att ha fått en ordentligt genomgång om vilka olika modeller som fanns och hur billigt det var jämfört med Sverige (inte så säker på det men…). Extra turistigt kändes det när de frågar ”Where are you from” och man svarar ”Sweden” och de sedan säger ”Hej hej”. Gillar inte sådana där ställen men om man gillar att shoppa och kan pruta (vilket inte jag kan) så kanske det vore roligare.

2015-03-22_11-16-04Med en sjal/halsduk i hand och i desperat behov av att fly begav jag mig längre in i Little India, utmed huvudgatan. Efter ett tag sprang jag på ett till hinduistiskt tempel men jag spenderade ingen tid där utan fortsatte. Med tiden tyckte jag mig kunna urskilja att detta kanske var en av de fattigare delarna av stan, underhållet av trottoarer var lite eftersatt och det fanns ett antal tomma tomter där det bara var grus. Med tanken på att i resten av staden så har varje tomt varit antingen bebyggt, under bebyggelse, eller park så verkade det lite suspekt.

2015-03-22_12-07-56Jag hade förhoppningar av att finna en restaurang som var rekommenderar men, i vanlig ordning, så misslyckades jag med detta. Så jag tog tunnelbanan till Gardens at the Bay för att få en chans att beundra det hela i dagsljus. Jag började med Supertree Grove igen, och denna gången var skywalken öppen. Sorgligt att säga men detta var nog det högsta jag kommit under min resa än så länge, och även om vyn inte var fantastisk så gav den en rätt OK utsikt, framför allt över resten av parken, men även mot CBD och långt i fjärran kunde man spana hamnen och alla båtarna. På tal om båtar, om ni någonsin undrat vad sjöfartens motsvarighet till bilkö ser ut som så är Singapore ett bra ställe att spana in.

2015-03-22_12-13-17 2015-03-22_12-18-34 2015-03-22_12-21-06

2015-03-22_12-31-01Då jag missade restaurangen i Little India var det nu dags att äta igen, och även om det är lite turistigt att äta på restaurangerna inne i parken så finns det inte så mycket val. Parken är stor och ligger i ett väldigt nytt (och dyrt) område, det finns liten risk att man hittar några mer ”autentiska” restauranger i närheten. Men en restaurang där serverade grillat(?) fläsk som blir lite röd/rosa serverat tillsammans med nudlar. Denna rätt har ett namn och är rätt typiskt Singaporeansk, men jag har glömt vad den heter och kan inte hitta det i mina guideböcker, så ni får vara utan namn. och hålla till godo med Nudelgrejs. Till detta serverades också var jag misstänker var jordnötter som lagts i blöt tills de var uppsvällda och mjuka. Nudelgrejset var gott, men jordnötterna var fantastiska.

Så äntligen, Flower Dome. Det är helt enkelt ett jättestort växthus med modern arkitektur och antagligen väldigt intressant för de mer botaniskt intresserade. När man kom in kände man direkt doften av blommor då de hade något sorts tulpan-utställning, men mer om det senare. Där man kom in (i den övre delen) började det med mer ökenväxter och annat som levde i torra klimat. När man sedan jobbade sig neråt så blev det andra klimat, de hade t.ex. en sydamerikansk avdelning, en medelhavsavdelning och så vidare. Jag är ju inte så värst intresserad av blommor och växter, men det var ändå kul att se hur många olika sorter de hade fått ihop.

2015-03-22_13-09-15 2015-03-22_13-08-16

2015-03-22_13-11-26En annan tuff sak var att uppe på den högsta punkten hade de två statyer eller vad man skall kalla dem av trä, den ena föreställde en örn eller någon annan rovfågel, den andra en drake.

2015-03-22_13-13-11Längst ner hade de som sagt en tulpanutställning, och av någon anledning var det sagotema på det hela så det fanns även med en vagn från askungen, en rödluva, och så vidare.

Om man inte hade lust att gå och titta på blommor hela dagen kunde man istället beskåda alla de som kom dit för att fota blommorna och se på all den utrustning de släpat med. Vissa var mer som mig och hade en kamera som de tog lite makrofotografier med. Andra hade spenderat lite mer pengar och tog med stativ och makroobjektiv i alla olika prisklasser. Men det värsta 2015-03-22_13-38-46jag såg var en kille med med en mellanformatskamera. För den som inte vet så är mellanformat det steget man tar efter att ha köpt den dyraste Nikon/Canon och de dyraste objektiven men fortfarande inte tycker man lagt ner tillräckligt med pengar. Används ofta när man skall ta kort som skall förstoras upp till att täcka fasader och liknande. Hasselblad är fortfarande stora på den marknaden.

Efter att ha tittat färdigt på blommor och fotografer gick jag vidare till Cloude Forest. De är förresten inte dumma på det här stället, för man går in på ett ställe men ut på ett annat, och gissa vart man kommer ut? I turistshoppen!’

2015-03-22_13-44-26I alla fall, Cloude Forest. Man kommer in vid foten av ett 10-15 meter högt vattenfall. Nämnde jag att man var inomhus? Hela stället är byggt runt ett artificiellt berg med vattenfall och allt. Man börjar med att gå omkring lite på ”marken” för att sedan ta hissen upp till toppen och sedan gå ner, mestadels spenderar man tiden med att gå på gångar som sticker ut utanför ”berget” så att man kan titta på alla växter som sitter på det (ingenting för pappa tror jag). Varje våning representerar olika klimatzoner och de åstadkommer detta med hjälp av luftutblås, dimma/moln-generatorer, och så vidare. Det hela kändes väldigt påkostat och jag misstänker att det är den enda botaniska trädgård i världen där man inte bara behöver vara botaniker, utan även bergsklättrare för att få jobb.

Det är svårt att förklara, men trots att det var väldigt uppenbart att allt var konstgjort (inte växterna dock) så tyckte jag att det var en väldigt trevlig upplevelse. Genom att man gick på gångar som ”hängde” på utsidan av berget så fick man se saker både ovanifrån, från sidan, samt underifrån. Det var väl värt att ta sin tid och gå sakta fram så att man han med att se så mycket som möjligt. Sedan att jag fick 10% rabatt för att jag hade ett Singapore Airlines boardingpass var ju inte heller fel (tur jag snappade upp det innan jag slängde det).

2015-03-22_13-50-35 2015-03-22_13-53-02 2015-03-22_14-03-40 2015-03-22_14-06-05 2015-03-22_14-18-32

Men allt gott tar till sist slut, och på detta stället var slutet en film om hur stor påverkan det skulle få om medeltemperaturen i världen vad 5 grader högre än den är idag. Ingen direkt uppmuntrande historia, det mesta skulle enligt den dö. Människor skulle väl överleva (för vi är bra på det) men inte alla, massvält och stora områden som skulle bli nära på obeboeliga. Och väldigt få djur kvar.

Nu började klockan närma sig 3 och jag behövde åka tillbaka till hotellet för att last av mig grejor och en snabb uppfräschning. Sedan var det dags för A-Pink konsert. Dessvärre så hölls konserten vid Shanghai Expo, som ligger bara en hållplats ifrån flygplatsen med tunnelbanan. Det betyder att det tar närmare 45 minuter att ta sig dit, med två byten, vilket är rätt så drygt.

Väl där följer jag strömmen av folk, de flesta på väg åt samma håll som mig, men väldigt många av dem har hund med sig. Visar sig att det även pågår någon mässa för husdjur i några av hallarna bredvid. Det är nu jag börjar få en insikt om att Svenska Mässan kanske inte är så stor, internationellt sett. Man hade nog kunnat packa in svenska mässan i 2 kanske 3 av de hallarna de hade här. Och här finns det 10 hallar. Konserten var i Maxi Paviljongen (varför den heter så vet jag inte, kanske var den större än de andra eller något, de andra hette bara Hall 1, Hall 2, osv.).

När jag kom fram och hämtat ur min biljett spanade jag in kön för merchandise, som var lång, då jag tänkte att det kunde vara kul att ha en ljuspinne (det är nära på obligatoriskt på sådana här tillställningar), men bestämde mig för att det vore smartare att äta först. Så jag går till baka till Lobby 2 (dit man kom med tunnelbanan) och konstaterar att Subway verkar bästa valet.

När jag ätit och kommer tillbaka kan jag konstatera att kön för merchandise fortfarande är lång men nu finns det även en kör för min avdelning. Och med tanke på att den redan är lång så tänker jag att det är bäst att ställa mig där istället om man vill ha en bra plats. Lite synd på ljuspinnen, men när jag senare såg dem blev jag inte så ledsen då de var rätt så mesiga.

Efter att ha stått länge och väl i kön och den sakta börjat röra sig framåt så får jag reda på att jag är i fel kö, jag skulle vara i den bredvid (jag hade biljett till Moshpit B men stod i kön för Moshpit A). Jag hade blivit lurad av tjejerna framför som hade lovat att jag var i rätt kö. Vart de fick den informationen från vet jag inte, men de var ju också i fel kö så de hade nog inga onda avsikter. Jag fick dock lov att bara kliva in i kön bredvid av en vänlig själ, och tjejerna hade en annan sorts biljett med tidigt insläpp så de slank före när de fick tag på en funktionär. De var dock väldigt korta så jag undrar om de såg så mycket…

2015-03-22_17-31-00I guideboken stod det att det ibland kunde regna rätt så rejält i Singapore, och medan vi väntade fick jag bevis på detta. Rätt så plötsligt började det vräka ner. Som tur var så stod vi under tak, men jag såg ett antal som sprang förbi, blötare och blötare för varje sekund.

Till sist kom vi i alla fall in och fick sedan stå där och vänta tills alla var inne. Sedan började det. Konserten var bra tycker jag, de körde alla sina större låtar samt en del av de mindre. De hade en väldigt trevlig mellanakt där varje medlem fick frågan om vem som hade inspirerat dem eller varit deras idol när de var små. Sedan fick man se varje medlem utklädd till den personen önska dem lycka till på konserten. Det blev många skatt. Jag vet inte hur många av de som var där som kände igen de olika artisterna de imiterade, man jag kände i alla fall igen de flesta fast kanske bara vid namn.

Två saker som var lite trist var a) att en av mina favoritlåtar körde de som en club remix, och b) asiater kan vara väldigt tråkiga. Många av dem som var där såg ut som om de tittade på nyheterna eller något annan föga upphetsande. Det fanns dock de som var mer livliga. Jag var som sagt i Moshpit B vilket betyder ståplats framme vid scenen. Då scenen var av traditionell typ med en huvudscen och ett utstickande T (som delade av Moshpit A och B) så fick man röra sig lite om man ville ha en bra sikt till artisterna beroende på vart den var på scenen, men många stod bara kvar där de var. Jag kan förstå de som var längst fram som inte ville offra sin bra plats för att temporärt får bättre sikt men det ursäktar inte dem längre bak. Jag förstår nog inte asiater helt enkelt.

När konserten var slut fick vi en affisch (så nu har jag två jag inte vet vad jag skall göra med) och jag satte av med högsta fart. Min plan var att komma så fort som möjligt till tunnelbanestationen och med tur komma med ett tåg före de flesta, alternativt få ett bra utgångsläge för bytet (man måste byta efter en station). Antingen missbedömde jag hur många som skulle med tunnelbanan eller så var jag bra mycket snabbare än de flesta för tåget var inte ens halvfullt på vägen hem. Väl hemma sov jag sedan väldigt gott.

Antal gångna steg: 27,122, eller 29,71 km och 2027 kcal. Mycket av det på konserten misstänker jag.

Groda

Nästa dag började med att jag försov mig. Eller snarare började den med att larmet i mobilen gick igång och att jag sedan stängde av det och somnade om. Så när jag väl kom upp så var klockan närmare 10 istället för 8 som jag tänkt mig. Jag kallar det jetlag då klockan 8 här i Singapore motsvarar klockan 1 på natten hemma, jag har helt enkelt inte anpassat mig ännu.

Planen för dagen var att börja med Chinatown, men först lite frukost på Maxwell Food Court. En Food Court är, som ni kanske gissat, ett ställe det det säljs massor av mat. Det finns långa rader med små stånd som säljer mat eller dryck (aldrig båda), varje ställe specialiserar sig på någon sorts mat/dryck. Mellan stånden finns det sittplatser där man kan äta. Oftast finns det också flera rader, som om man inte hittar något i första raden som tilltalar kan man kolla i nästa rad och se om det finns något bättre där.

Jag var på jakt efter en speciell sak, Chicken Rice. Efter att ha hittat ett ställe där ett antal lokalinvånare köade (i regel ett gott tecken) så fick jag min Chicken Rice, som är kall (förvånande nog) kyckling på ris kokat i kokosmjölk serverat med lite grönsaker samt lite sås. Kycklingen kunde enligt mig kvitta, den var varken god eller äckligt, men riset var väldigt gott och såsen lika så.

2015-03-21_11-11-02 2015-03-21_11-17-46 2015-03-21_11-27-23

Med mat i magen drog jag vidare till Thian Hock Keng templet, ett gammalt (för att vara Singapore, byggdes kanske sent 1800- tidigt 1900-tal) Taoistiskt tempel med sedvanliga vackra utsmyckningar. Templet var i aktivt bruk och det var en del som var där och bad, men mestadels kunde man gå runt fritt och titta. Lite roligt (och talande för Singapore) var att bredvid ligger ett Indian Muslim Heritage Center.

2015-03-21_12-03-43 2015-03-21_12-16-35

Här ifrån gick jag vidare till det som nog de flesta skulle kalla själva Chinatown, vilket betyder den turistiga delen av Chinatown. Man märkte när man kom dit för hela gatan var en stor marknad med affärer på båda sidor samt stånd i mitten som sålde det gamla sedvanligt krimskramset. Ofta till ”very good price”. Jag köpte mig en dragonfruit juice. En trevlig sak med Singapore är att även om de inte odlar så mycket själva så finns det gott om färsk frukt, så när jag hörde mixern gå igång så visste jag att det inte var något saft man fick, utan riktigt juice.

2015-03-21_12-44-12 2015-03-21_12-48-02

I en av affärerna utmed gatan köpte jag ett par te-koppar i kinesisk stil. Det fanns massor att välja på, men när man tar pris i beaktande så minskade utbudet rätt så snart till de mer massproducerade sakerna. Men jag hittade trots detta ett par som jag gillade rätt så mycket. De hade trevlig färg även om de kanske inte var den traditionella designen.

2015-03-21_13-12-56På en annan gata hade de byggt jättestora parasoll-liknande saker som stack upp ovanför husen så att gatan i effekt var under tag, på denna gata fanns det fullt med restauranger som sålde olika sorters mat, mestadels kinesisk får man anta.

Vet inte om jag nämnt det tidigare, men det har inte varit så varmt som jag trodde det skulle vara. Solen skiner men ofta går man i skuggan av ett hus (ofta höghus) och även när man är mitt i i solen är det rätt så disigt så den känns inte så hård. Har klarat mig helt utan solskyddsfaktor än så länge och är inte ens rosa, vilket är min naturliga färg i varmare/soligare länder.

Efter att ha kollat runt på marknaden ett tag gick jag vidare till Sri Mariamman Tempel, som är ett Hindu-tempel. Där fick man ta av sig sandalerna innan man gick in. (Och då kommer förstås frågan som alla har undrat över hela tiden. Har jag strumpor i sandalerna eller ej? Svaret är, lite oväntat kanske, att det har jag faktiskt inte. Men jag är rädd att det kommer kosta med tiden.) Förutom att inte ha skor på sig fick man inte heller ha för korta shorts, som tur var är mina rätt så långa och genom att dra in magen lite (bara lite, jag lovar) så kunde man få ner dem så det täckte till knäna vilket verkade tillräckligt. Nackdelen med att inte ha sandaler på var att efter ett antal timmars solsken var stenläggningen väldigt varm, mina fotsulor blev lätt stekta och jag fick springa från skugga till skugga medan jag var där inne.

2015-03-21_13-25-10 2015-03-21_13-29-31 2015-03-21_13-33-36

Där inne pågick någon sorts ceremoni vid huvudaltaret (eller vad det är för något) där det ingick ”musik” i form av en trumma och en trumpet/klarinett/flöjt/vuvuzela-liknande sak som förde en massa oväsen. Det fanns även ett antal andra altare/helgedomar till diverse olika Sri Det Ena och Sri Det Andra, jag inser att jag inte vet hur hinduismen fungerar men jag misstänker att dessa Sris är någon form av hinduismens motsvarighet till buddhas.

2015-03-21_13-37-12Templet och helgedomarna var väldigt vackert utsmyckade med hinduistiska gudar och det fanns också väldigt vackra målningar i taket. Jag hittade där en bild på vad jag antar är en helig ko.

Jag gick vidare till Yue Hwa, som är Chinatowns svar på Åhlens, en affär som har lite av varje, allt i kinesiskt stuk. Kläder, medicin, möbler, porslin, etc., till och med mat. Jag köpte mig en tekanna (rätt ful) och lite te. Som ni kanske märker bygger jag upp till en mer kinesisk teupplevelse, till skillnad från min idag rätt västerländska. Vi får se vad det blir av det.

2015-03-21_17-03-58Någonstans här började jag bli lite trött, för att inte säga nerlastad av saker jag köpt så jag började gå hemåt igen. Då mitt hotell tekniskt sett ligger i Chinatown var det inte mer än en hållplats med tunnelbanan, men jag föredrog att gå, för att se mer av staden. En sak jag märkte var att många byggnader, stora som små, på olika sätt försökte bidra till att göra staden mer grön, vilket jag tycker var väldigt trevligt.

Efter att ha lämnat mina saker och vilat lite var det åter igen dags att bege sig utåt, jag hade planer på att kolla in Gardens by the Bay som verkade rätt häftigt. Men först var det läge för lite mat så jag tog mig tillbaka till Chinatown (med tunnelbana denna gången) och den överbyggda gatan där de sålde mat. Min guidebok hade ett tips om ett ställe som hette Hometown Resturant, men jag kunde inte hitta det. Jag hittade istället ett ställe som serverade groda. Det lät ju bra, har jag aldrig testat förr.

2015-03-21_17-39-27Dessvärre visade det sig att jag inte hade tillräckligt med pengar. Men killen som sålde grodor var vänligt att hänvisa mig till närmaste bankomat. När jag senare kom tillbaka var grodan färdig, han litade på att jag skulle komma tillbaka. Själva godan smakade inte så mycket, men såsen den låg i var god. Att äta groda skiljer sig inte så mycket från att äta annan kinesisk mat, massor av ben man måste lära sig hantera (stoppa in allt i munnen, kör runt, spotta ut benen). Vissa påstår att det smakar kyckling, men jag tyckte det kändes mer som någon vit fisk i stil med torsk, både till smak och konsistens.

Medan jag satt där och åt så mulnade det på rätt ordentligt och jag trodde det skulle börja regna. Jag såg inget regn men jag kunde höra åska. Jag hade läst att det kunde regna rätt rejält här i Singapore, ibland varje dag, men oftast bara i kortare skurar, så jag hade mitt lilla paraply (inköpt i Japan och täcker knappt en människa) med mig, men det verkade inte behövas idag.

Passade också på att köpa ytterligare 4 koppar (kan vara bra att ha om man vill ha tebjudning någon gång) men i lite annan stil.

Med mer energi var det då dags att ta sig till Gardens by the Bay, som är en stor park i området som kallas Marina Bay som ligger i södra delen av staden, till öst om själva hamnen. De har tre saker som speciellt tilltalade mig: Flower Dome, Cloud Forest, och Supertree Grove.

Väl framme så började jag med att gå till Supertree Grove, som är ett antal tratt-liknande konstruktioner klädda med växter som påminner om träd. I sig är de rätt imponerande men vad som gjorde dem lite extra spännande var att det mellan två av dessa ”träd” gick en gångbro i en lång båge som hölls uppe av vajrar från de andra ”träden”. Där ville jag gå. Men det fick jag inte!

Tydligen så stänger de gångbron vid stark vind, regn, och åska, och som ni kanske kommer ihåg så hade det åskat en del tidigare under eftermiddagen. Vi var en skara människor som hängde kvar runt trädet i förhoppning om att de skulle öppna upp skywalken (tro den hette så) igen, eller i brist på annat så var det utlovat en ljusshow  en stund senare. Jag hade vid detta laget insett att jag inte skulle ha tid att titta på varken Flower Dome eller Cloude Forest,så till vida jag inte ville göra det i mörker, för skymningen kommer fort så här nära ekvatorn, Man har blivit lite van vid att det är en långsam övergång när man bor i Sverige, men det fungerar inte så i större delen av världen.

Skywalken öppnade aldrig, men när det blivit mörkt nog så drog ljusshowen igång. Det fungerade så att man hade massor av lampor monterade antingen i ”träden” eller så att de lös upp ”träden”. Sedan körde man detta i olika färger och mönster i takt till musik. Var faktiskt rätt så häftigt att se. Både före showen och sedan efteråt var ”träden” upplysta, också väldigt vackert, men utan den dynamik som fanns i showen.

2015-03-21_19-19-00 2015-03-21_19-28-53 2015-03-21_20-08-31

För övrigt anser min telefon att jag denna dag har gått 25,212 steg (nytt personligt rekord), eller 25,8 km och därmed förbränt 1670 kcal.  Svårt att säga hur sant detta är, men en vanlig dag när jag går till och från jobbet går jag runt 10,000 steg.

Extra bilder:

2015-03-21_21-06-12 2015-03-21_20-40-28 2015-03-21_20-35-55

Vilse mellan raderna

Min vistelse i Singapore började på flygplatsen. Ja, ja, tänker väl ni, det gör väl de flesta vistelser. Men i mitt fall var det lite annorlunda, för flygplatsen i sig var en av alla saker jag vill titta på här. I guideböcker och annat står det att Changi är troligtvis världens bästa flygplats, så jag tänkte ta reda på hur sant det kan vara och varför.

Något av det första jag märkte var att det förutom toaletter även fanns bönerum för resenärerna. I min terminal fanns det även två ”trädgårdar” den ena i vanlig asiatisk stil den andra med jättestora blomliknande saker. Det fanns även en avdelning med massa X-Box för den som ville fördriva tiden så. Det finns även en del andra saker att titta på, så som en badbasäng med en rimlig avgift, ett vattenfall, fjärilshus, kaktus-trädgård, etc. Men då dessa inte fanns i min terminal så tittade jag inte på dem (det är trots allt bara en flygplats).

2015-03-20_01-47-38 2015-03-20_01-11-09

Efter att ha fyllt i ett immigrationskort och fått det granskat och jämfört av en kvinna i stort behov av nya glasögon (hon höll lappen och passet tio centimeter från ögonen när hon läste) köpte jag mig ett tunnelbanekort, skaffade en turistkarta, och begav mig till stationen, som ligger i källaren av flygplatsen. Lagom förberedd som man var så kunde man med kartan lista ut vilken station man skulle gå av på sedan var det bara att plotta en lämplig rutt genom tunnelbanesystemet. Har åkte man på första överraskningen, för trots att kartan indikerade att tåget från flygplatsen skulle räcka hela vägen in till centrum så visade det sig att efter bara två stationer fick man byta till ett annat tåg, fortfarande samma linje dock. Ett knep de har utnyttjat på flera ställen har jag märkt senare.

Efter en del åkande, och ytterligare ett byte, kommer jag till sist fram till min station. I andra länder bukar det finnas en karta på varje station över området runt stationen, och så även här. Men jag kunde inte direkt använda kartan för det stod tre tjejer som turades om om att posera framför kartan och ta kort. När det var den sista tjejens tur upptäcker de mig och ber om ursäkt, men jag säger att de gärna får göra klart, det är ju trots allt första gången jag sett någon posera framför en sådan karta. Detta får tjejerna att börja fnittra samtidigt som de snabbt avlägsnar sig.

Med nya riktlinjer beger jag mig ut i staden, och det är nu som jag för första gången får känna på värmen. Det är varmt, genomgående varmt. Men inte tryckande varmt, solen är framme men det är lite disigt så den är inte så skarp (jag har inte använt solskyddsfaktor en ända dag hittills). Det är inte långt till hotellet, men adresserna ligger så tätt så jag går förbi det två gånger innan jag hittar det.

En Toast med smör och Kaya, två väldigt löst kokta ägg och kopi med mjölk och socker/sirap

Incheckad, uppackad, och uppfräschad är det så dags att göra stan, eller i alla falla utforska den. Första utflykten bär av mot Orchard, som är Singapores shopping distrikt, hur man nu kan ha ett shopping distrikt när det finns ett köpcenter vart man än går (jag tror Singaporianer älskar att shoppa). Anyway, jag börjar en bit därifrån på Killine Kopitiam för en klassisk Singaporiansk frukost (vi fick frukost på planet men nu är jag hungrig och det är dags för frukost nummer två) som består av toast med smör och kaya (som är något de rört ihop av någon frukt tror jag) löskokta ägg (och jag menar inte löskokta i som att gulan är rinnig, utan i löskokta som i att även vitan är rinnig) samt kopi (kaffe på Singaporianskt vis, med massor av mjölk och socker). Kaffe med mjölk och socker är inte så dumt, toasten och kayan var inte så illa (men inte fantastisk heller), och äggen var faktiskt inte så illa som man skulle kunna tro. Men det räcker nog för mig för den här gången, det borde finnas bättre saker att äta.

Singapore har mycket grönområden för att vara så tätbefolkat som det är

Så var det då dags att bege sig till Orchard, men jag tar en liten omväg för att se om jag kan hitta svenska ambassaden (vad nu det skulle vara bra för) som skall ligga i närheten. Men jag virrar mest bort mig, men med lite improviserad kartläsning och avancerad gissning är jag snart på rätt väg igen. Jag är ju inte direkt något för att shoppa, och i många av shoppingcentrana (som ligger vägg i vägg här i Orchard) så är det mycket märkesbutiker, men jag tänkte man skall se hur det ser ut i alla fall.

Jag är inte säker på att någon av de synliga väggarna äe en ytterväg på affären.I ett shoppingcenter som har massor av elektronik och annat köer jag ett stativ till kameran, typ gorillapod, modell kraftigt. Sedan i Ngee Ann City kollar jag runt lite i Takashimaya (en japansk variant av Åhlens) men hittar till sist till Kinokuniya, Singapores största bokaffär. Det är svårt att säga hur stor affären är exakt för det står hyllor och väggar i vägen överallt, men den kan nog i alla fall tävla med den jag var i i Korea. Efter att ha kollat runt ett tag är det dags att gå ut och det är då det händer. Efter att ha gått ett tag kommer jag tillbaka till samma plats som jag var på när jag bestämde mig för att gå. Jag är vilse i bokaffären.

Som tur är har jag ett någorlunda minne, så jag kunde, genom att gå tillbaka samma väg jag tog in, komma ut. Jag slapp med andra ord att fråga någon av personalen hur man kommer ut, vilket jag är evigt tacksam för.

Innan vi går vidare till (marginellt) mer spännande saker vill jag också passa på att svära lite över självspolande toaletter. Som tur var var det inte en modell som skvätter, men det var en otrevlig överraskning i alla fall.

2015-03-20_07-34-45Nästa punkt på listan, var också nästa shoppingcentra, ION Orchard, som har IOS sky, som helt enkelt är en utkiksplats på toppen av byggnaden. Tänkte att det kunde vara kul att få sen överblick av staden. Men tji fick jag för det var stängt på grund av något event. Så istället för att åka till toppen stack jag till botten (källarvåning 4) i jakt på lite mat. I regel så har alla shoppingcentra (i alla fall i Orchard) massor av restauranger, ofta en food court, i botten. Efter mycket om och men bestämde jag mig till sist för en soppa med en macka. Som efterrätt tog jag (på ett annat ställe) en Earl Gray glass. Vet inte riktigt vad den smakade, kanske vanilj, men inte var det Earl Gray i alla fall. Däremot fanns det massor av te i glassen.

Efter detta gick jag ut för första gången på länge. Alla dessa shoppingcentra är ihopbyggda på ett eller annat sätt så att man slipper gå ut. Men nu var jag klar med ”shoppingen” och gick ut och slogs av hur varmt det var.

2015-03-20_09-48-10In till centrum begav jag mig med tunnelbana, eller till CBD som lokalborna kallar det. Tror det står för Central Business District men inte helt säker. Där kollade jag på Merlion en sjöjungfru med lejonhuvud, Singapores symbol. Fast jag spenderade kanske mer tid på att gå på selfie-stick saffari. Var och varannan människa verkade ha en. Kollade även in stans enda hängbro, som också är den äldsta bron. Där finns fortfarande en skylt som säger att man inte får korsa med boskap eller häst.

2015-03-20_09-28-42 2015-03-20_09-21-532015-03-20_09-54-46

Lord Raffle, tillfälligt stängd för reparationer...

En bit bort från bron, lite extra långt att gå på grund av byggnation, står en staty av Lord Raffle, tillfällLord (eller var det Sir) Raffle, grundaren av det moderna Singapore. Dessvärre var även statyn under byggnation (eller reparation) då det fanns en ställning runt den. Sedan gjorde jag ett nytt försök med att nå en utkikspunkt, i en av skyskraporna, men det var stängt för en fest. Hmm, jag tror inte staden gillar mig.

Lite uppgiven, eller kanske bara trött, gick jag tillbaka till hotellet (det ligger rätt så centralt) och vilade lite. När jag började bli hungrig gick jag ut för att försöka äta lite Chili Krabba, en lokal specialitet. Men det stället som enligt min guidebok skulle vara bra var fullt, så jag letade vidare. Efter inte allt för lång tid hittade jag en annan restaurang som också serverade Chili Krabba och beställde in en, samt en IPA från ett lokalt bryggeri.

Att äta Chili Krabba är inte en städad historia. Man fick ett par pinnar (Asien ni vet), en tång/nötknäppare, samt en pinne-grej för att få ut köttet med. Jag gick rakt på ena klon då den såg ut att innehålla mycket kött. Det fanns en spricka i skalet, men hur jag än klämde på den så gick den inte sönder. Efter ett tag så blev det till en sorts kamp, om vem som var herren på täppan, eller slutet av matkedjan om ni så vill. Jag mot Krabban.

Mycket söligt

Krabban låg länge i överläge får jag motvilligt ta och erkänna. Men efter en lång kamp beslöt jag mig för att överge allt vad stolthet heter och gick lös utan verktyg med båda händerna samtidigt. Efter en del brytande, bändande, och lirkande fick jag sakta överhanden och kunde börja äta. Med händerna fulla av chilisås. Så fortsatte det sedan med resten av kroppen, tills jag kom till den andra klon. Den hade kocken klippt till ordentligt så den var redan öppen och det vara bara att plocka ut köttet med fingrarna. Kunde han inte gjort det med den andra klon också?

När det började rinna för mycket om händerna så använde jag pinne-grejen för att skrapa av överflödig chilisås, men för övrigt var jag väldigt kladdig. När jag var klar fick jag först en våt handduk och sedan en torr vilket gjorde händerna mestadels rena. Jag frågade om jag var ovanligt sölig, men de hävdade att jag var rätt så normal. Vet inte om det var sant eller om de bara ville trösta mig lite. I alla fall var det rätt så gott, men inte värt besväret. Ölen var för övrigt OK, men inte imponerande, klart bättre än Tiger dock.

Lite extra bilder:

Jag är inte säker på att någon av de synliga väggara när en yttervägg på affären 2015-03-20_05-44-21 2015-03-20_09-49-58 2015-03-20_10-50-38 2015-03-20_10-59-18 2015-03-20_11-09-51 2015-03-20_11-16-43 2015-03-20_11-37-45 2015-03-20_13-36-10

 

Travellators

Så var tiden kommen för att göra ännu en resa till Asien, närmare bestämt Singapore denna gång. Resan gick via Köpenhamn och sedan till Singapore, och första delen av resan var ungefär lika spännande som en halvtimmas flygning kan tänkas vara. Men vi fick alla var sin chokladbit (vilket är så mycket som man har tid att dela ut innan det är dags att gå ner för landning) så man får väl vara glad för det lilla. Och att vänta någon timma eller två på en flygplats är också måttligt spännande.

Men lite spännande blev det när det var dags att gå ombord flyget till Singapore. När de till sist ropade ut att övriga passagerare nu kunde gå ombord ställde jag mig i kön som sagt gick framåt. Personalen skannar allas boardingpass och det låter bip, bip, bip, bip, bääääp. Det sista var förstås mitt boardingpass som av någon anledning inte ville fungera. Det är då man börjar bli lite orolig. Killen med skannern började knappa och cklicka runt på datorn och efter ett tag så skannade han mitt pass igen och då lät även det bip. Kanske ville den bara jävlas lite.

Inte heller denna flygningen var spännande. Singapore Airlines har inte brytt sig om att uppgradera sitt inflight entertainment system på ett tag och det märks. Skärmen är lågupplöst, och man måste ha (väldigt dåliga) hörlurar som har en speciell kontakt med två pinnar. Alternativt kan man köra med sina egna och bara få ljud i den ena, vilket jag gjorde då de ger lite ljudisolering.

2015-03-19_15-51-57Dock så har Singapore Airlines rätt så bra mat, jag skulle nog vilja säga att det var den bästa jag har ätit hittills och jag kan till och med påstå att den var riktigt god (för flygplansmat), och de har också riktiga metallbestick (med egen logo på). Vi fick också en Singapore Sling glass, så nu har man halvt klarat av det momentet också.

Jag hade planerat det som sådant att jag inte sovit så mycket dagen innan så att det skulle vara lättare att sova på planet, men med en liten bäbis som absolut inte ville vara tyst ett par rader framför och ett litet barn som är i den åldern då det är roligt att upprepa saker om och om igen så blev det inte riktigt som jag tänkt mig.

2015-03-20_01-38-31Sist men inte minst så fick jag också lära mig något nytt nä vi landade på Changi flygplats. De där rullbanden man kan gå på för att komma snabbare fram när man går till/från gater etc. har ett namn: Travellator. Det fanns skyltar i taket med varningar om att ”travellatorn” tog slut. Ursäkta dålig bildkvalitet.