Muren

Dagen efter var det äntligen dags för muren. Via vandrarhemmet hade jag bokat en resa som började 07:30 så jag fick gå upp tidigt för att bli klar tills dess. Cirka 10 minuter sent kom så bussen och jag, tillsammans med ett äldre par från Skottland, hoppade på bussen som var nästan full redan. Lite senare hoppade det par två tjejer från Tyskland, jag misstänker att de var ett par, men vem vet.

Färden to runt 3 timmar och under tiden hade jag hoppats på att kunna sova, men det var så ont on benutrymme att det var svårt. Istället fördrev jag tiden genom att prata med skottarna och tyskarna. När vi närmade oss muren upptäckte vi att i princip alla skyltar för affärer och liknande var på både kinesiska och engelska, och alla var i samma still, jag undrar varför.

Väl framme fick vi gå en liten bit för att komma fram till linbanan, och där blev det problem då somliga missat att kostnaden för linbanan inte var inkluderad i priset för resan, men vi andra åkte vidare.

Våg guide (eller kanske reseledare är 20140809-1198ett bättre ord, för hon var inte med på själva muren) som heter Morning (eller var det kanske Mo Ning?) hade sagt att det skulle ta ungefär 2,5 timmar att ta sig från det torn dit linbanan åkte till det sista tornet som var öppet för turister. Och då vi inte hade mycket mer tid så tänkte jag att det var bäst att sätta lite fart, så jag gick på rätt så bra (men stannade och tog kort en del under vägen, bland annat poseade jag med en kinesisk som ville ha ett kort med en västerlänning). När jag gått ett tag såg jag följande framför mig. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det ser ut som trappor, och jag hatar trappor.

Och visst var det trappor, men de var inte så farliga, dock var de sista trapporna upp till tornet rätt så rejäla. När jag kom upp på tornet hittade jag den första försäljaren jag sett på muren, en  gammal gumma som sålde vatten och drickor. Då jag inte riktigt räknat så visste jag inte riktigt hur långt jag hade kvar, men tyckte att jag borde vara nära slutet nu, så jag frågade henne, och det visade sig att jag redan nått det sista öppna tornet, efter bara ca 35 minuter. Jag var uppriktigt sagt lite besviken, jag trodde det skulle vara mer klättring, mer utmaning. Men men.

20140809-1186 20140809-1196 20140809-1198 20140809-1208 20140809-1213 20140809-1217 20140809-1220 20140809-1229 20140809-1232

Efter en liten paus, under vilken jag börjat prata med lite andra människor där, bland annat ett gäng från Sydafrika , och en engelsman, så bestämde vi oss för att gå vidare lite på muren. Det fanns visserligen en skyllt där det stod att turister inte fick gå längre, men vi kunde se massor av folk som gått vidare. Strax efter att vi börjat gå mötte vi en hel kinesisk turistgrupp, och lite längre upp ytterligare två gummor som sålde vatten. Så vi gick till nästa torn, men där fick det räcka. Vi såg ingen mening med att gå längre då det mer eller mindre såg likadant ut överallt. Medan vi satt där kom det fler folk, och vi fick tala om för många av dem att de redan passerat slutet, så den där skylten var inte så bra.

Efter att ha vilat i 30-445 minuter gick vi sedan tillbaka, tog linbanan ner och gick till Mr. Yangs restaurang där vi åt en fantastisk lunch, med massor av olika rätter. Mätta och glada tog vi sedan bussen hem igen.

Snare på kvällen gick jag och Marco ut och tittade lite på Hutoner i närheten, i grund och botten gick vi bra kors och tvärs Nanluogu Xiang, på ett ställe höll de på och bygga och vi kikade in lite och såg att de hade grävt ett hål flera våningar djupt (undrar vad det skall bli där). När vi tröttnat gick vi och åt middag och sedan hemåt. Medan vi gick hem, när vi var nästan hemma, så började det blåsa rätt mycket och strax efter att ha kommit hem började det regna rätt så kraftigt. Det var väldigt trevligt att sitta i gården medan det regnade, torr och säker tack vara taket.

20140809-1238 20140809-1245 20140809-1248 20140809-1254 20140809-1260 20140809-1261 20140809-1265 20140809-1266 20140809-1268