Rånad

Lite i alla fall. Jag sov till rätt sent och hade ingen brådska utan tog det rätt så lugnt med att gå upp och äta frukost. Under frukosten träffade jag en ryska som precis anlänt. Hon tänkte börja med att kolla på förbjudna staden, och då det var åt samma håll som jag skulle så slog vi följe ut och tog samma bus. Men jag gick av lite tidigare och gick in i Jingshan som ligger bakom (norr om) förbjudna staden, och är det enda berget i närheten. Vad jag förstår är det inget naturligt berg, utan snarare all jord och annat som man grävde upp för att göra vallgraven runt den förbjudna staden.

20140807-0911Jingshan part är en väldigt trevlig park, runt berget finns det både öppna gräsområden och områden med träd, buskar, eller blommor. Jag hittade lite skyltar som pekade ut vilken väg besökare skulle gå, men efter ett tag hittade jag en grupp kineser som verkade vara på väg uppför (det är bara  max 50 meter så det är inte särskilt svårt att ta sig upp) som jag hängde på. De hittade lite mindre gångar som verkade gå lite mer direkt, även om det var lite h20140807-0917öga kliv ibland, men det passade mig bra och ganska snart var jag på toppen och kunde få en rätt så bra utsikt över förbjudna staden och andra delar av Beijing.

Där uppe började en äldre kines prata med mig och vi gjorde sällskap på väg ner också. Han föreslog att vi skulle gå till ett tehus, och då började det ringa varningsklockor i huvudet, för det första de säger att man inte skall göra är att följa med folk till tehus, för då åker man på en saftig räkning. Men det stället han visade på låg inne i parken (och man får betala inträde) så jag tog en chans och gick in. Där inne hade de ett antal bord och ett antal tjejer som jobbade. En av dem serverade oss och visade hur man testar te på kinesiskt vis (man har två koppar, en hög och smal för att lukta, och en bredare för att dricka), hur man skall hålla koppen, och förstås information om de olika teerna som serverades. Totalt var det nog sex eller sju olika stycken vi provade, bland den Pu’er som hon sa att man inte dricker för att det är gott utan för att det är nyttigt och skall ha medicinska egenskaper. Och efter att ha testat kan jag förstå, för uppriktigt talat smakar det skit, eller kanske jord om man vill vara vänlig.

Ett av teerna var svart eller grönt (kommer inte ihåg) te med litchi, som bryggdes tillsammans med rosenknoppar, och jag tyckte det var väldigt gott, lite sött från litchin men fortfarande te-aktigt. Ett annat te var faktiskt bara massa olika torkade frukter och blev mörkrött när man bryggde det, detta var väldigt sött, men också lite syrligt. Jag bestämde mig för att köpa båda två. Kinesen jag var med köpte också litchi te. Hon som jobbade där var då noga med att tala om för oss att detta var tehus ägdes av staten och att det var därför garanterat bra kvalité och så var det något om skatt som jag inte förstod. Men i alla fall känns det skönt att veta att man blivit rånad av kinesiskt staten och inte vilken kines som helst. Själva teprovningen kostade bara 50 per person, vilket är rätt så OK, även om det inte är billigt. Men teet jag köpte gick på ett par hundra totalt. Å andra sidan var detta första stället jag varit på som tog kort.

Här näst vände jag norrut, hade tänkt att ta en titt på Beijings Bell Tower och Drum Tower, men på vägen dit hade jag ett litet ärende att göra. Jag hade ju förstås glömt mina kort till visa-ansökan för Nordkorea resan hemma, så jag var tvungen att skaffa nya. Jag hade frågat på vandrarhemmet och fått en lapp med en liten väganvisning samt lite information på kinesiska (visa kort, färg, 2 stycken, vit bakgrund) så jag började leta efter det här stället som skulle kunna fixa detta för mig. Jag visste att jag var på rätt gata, för jag var mitt emot KFC, men kunde inte hitta någon affär som verkade erbjuda fotografering, så efter ett tag så frågade jag en tjej som stod utanför en affär i väntan på kunder. Hon visste inte men ropade in till sin kollega i affären, fick ett svar och drog sedan med mig nedför gatan. Hon fick stanna på vägen och fråga någon men sedan hittade hon en smal gränd, och där inne fanns en dörr, och innan för den en printshop. Jag tackade henna och väntade sedan på att han som jobbade där skulle bli klar med de kunder han hade och gav honom sedan lappen. Han tog fram en kamera, tog ett kort, stoppade minneskortet i en dator, Photoshopade bort bakgrunden, och printade ut korten. Alltihop på bara några minuter och för 30 yuan.

Nöjd med detta fortsatte jag mot norrut, och när jag nästan var framme vi Drum Tower fick jag en tjej bära omkring på något som fick mig att tvärstanna och sedan vända om för att försöka hitta vart hon köpt det. Jag hittade en liten tvärgata som så turistig ut, och kanske 100 meter in hittade jag vad jag ville ha och köpte en egen drink som det rök om. Jag misstänker att de bara tog och hällde i kolsyreis, men effekten var rätt rolig.

20140807-093820140807-0936Med en rykande drink i handen kände jag mig genast mycket coolare och reda att ta mig an Drum Tower, men Drum Tower kände sig inte redo för mig utan hade stängt för dagen. Så jag svängde höger och efter ett tag höger igen och var då inne på Nanluogu Xiang, en gata med massor av restauranger, barer, och shopper. I största allmänhet kändes det rätt så turistigt och västerländska, men det var kul att kolla gå och kolla i alla fall. Samt att det var på vägen hem.

20140807-0941 20140807-0950 20140807-0951

Väl hemma så möter jag Marco, Margo, en Holländare (Robbin som just varit i Norkorea), samt en skotskt tjej som numer var bosatt i Australien. Tillsammans beger vi oss ut för att äta Beijing anka. Vi gå till gatan med alla restauranger utmed sjön och hittar en restaurang som ingår i en kedja som är kända för sin anka. Först när vi kommer dit upptäcker vi att restaurangen ligger två våningar ner och inte på gatuplan eller över som vi trodde, sedan upptäcker vi att det är en kö. Vi får en lapp med ett nummer på och med jämna mellan rum så ropas ett numer ut. Marco läser visserligen kinesiska, men har precis börjat, så vi var lite oroliga att vi skulle missa vår tur. Men när ett bord blev ledigt och hon precis skulle ropa ut ett nummer ser jag hur hon hejdar sig, och istället pekar på oss och gör en gest som indikerar att det är vår tur.

Så vi får ett bort och beställer maten (vi beställde oc20140807-0961kså öl och blev förbryllade när samma öl fanns på två ställen i menyn, samma pris men olika mycket volym. Vi tog den stora), och medan vi väntar så ser vi slutet av kvällens underhållning, en trollkarl (som gjorde lite standard trick), en tjej på enhjuling som balanserade en tallrik på huvudet, sedan fick hon en skål på foten som hon sparkade upp och fångade i tallriken, detta följdes sedan av en temugg och sedan locket. Ganska imponerande. Det var också en kille som gjorde bra skuggfigurer med händerna, bland annat Elvis.

Och så till sist kommer ankan, och en tjej visar hur man skall äta den: ta en pannkaksliknande sak och lägg i lite anka (doppad i någon sås), samt lök och gurka, vik ihop, och ät. Hon fuskade dock för hon hade hjälp av en gaffel när hon drog loss pannkakan från de andra, vi fick bara pinnar. Ankan var bra, men vi kanske skulle beställt lite mer (ölen, precis som alla annan kinesisk öl, var blaskig).

Efter ankan ville vi ha oss en drink, och Holländaren sa att han visste ett  bra ställe så vi följde honom till det stället där jag svängde av höger in på Nanluogu Xiang tidigare, men vi svängde istället av till vänster. Tydligen var det bara mainstream på Nanluogu Xiang, men dit vi gick var det mer hippster. Först undrade jag om vi gått rätt för det var rätt så mörkt och såg inte ut som om det fanns så många ställen som var öppna. Men ungefär med 100 meters mellanrum var det upplyst och någon sorts bar. Efter att ha gått ett tag hittade vi ett ställe som verkade bra (eller så orkade vi inte gå längre) och gick in.

Margo och RobbinMarco och en skottsk tjej

Stället var rätt trevligt, kändes rätt så relaxed, och vi köpte lite öl och drinkar. Finns inte så mycket att säga om detta förutom dessa två bilder:

DSC_0356 DSC_0357

 

1 thought on “Rånad

  1. Det låter som att du har roligt Erik.
    Du får se och uppleva mycket. Och det som är roligt med att resa ensam är att man träffar mycket folk! :)

Comments are closed.