Zhou

Trots att nästan alt är billigt här i Kina så försvinner pengarna med en rasande fart. Kanske är det på grund av att allt som används är kontanter, och att man tydligare känner av det då, eller så är det bara den gamla vanliga ”många bäckar små” principen som är i farten. Bus: 2 Yuan (2 Kr), något att dricka: 5 Yuan, och så fortsätter det. Det hjälper inte att den största sedeln de har är 100 Yuan, så man börjar med en rätt fet sedelbunt som sakta blir tunnare och tunnare.

I vilket fall som helst så var planen för idag att först kolla på Jinding/Hanyangling, en grav för något kejsare som bara är delvis utgrävs då man inte vill gräva mer eftersom man inte kan bevara det man hittar med dagens tekning, och därefter terrakottaarmén. Enligt utsago skulle det gå en turistbuss till Jinding från tågstationen så glad i hågen begav jag mig dit. Efter en del letande och frågande (vilket oftast bara resulterade i ”Jinding, no bus, taxi”, så fick jag ett lite mer hjälpsamt svar: ”North Gate”.

20140803-0539Så fortfarande inte allt för missmodig begav jag mig dit till fots. Tågstationen ligger ut med norra muren så det är bara att följa den tills man kommer fram. Vilket man gör så småningom, men först måste man gå utmed muren och den gata som följer den och känna sig väldigt ensam. Det finns inget utmed denna gata, ibland passerade det en buss och det måste varit dagens händelse för mycket mer än så hände inte. Och jag hade allvarligt missbedömt sträckan som jag behövde gå, så efter ett tag funderade jag på att ta en taxi eller moppe. Fast det kom förstås inga sådana.

20140803-0544I vilket fall som helst kom jag till sist fram till North Gate och började kolla på bussarna. Allt står ju på Kinesiska så jag fattade rätt snart att jag behövde fråga någon om hjälp. Efter att ha gjort ett par försök fick jag till sist napp med en ung tjej som kunde tillräckligt med engelska för att förstå vad jag ville och kunna förklara hur jag skulle göra. Så hon började titta på tidtabellerna men kunde snart konstatera att om det gick någon buss dit från North Gate så hade den gått för länge sedan. Men skam den som ger sig, hon tog upp telefonen och Baidouade (eller vad det Kinesiska Google nu heter) och drog med mig på en buss till en annan hållplats. Men även där var det för sent.

Vi fortsatte med plan C (eller snarare hon körde på, och jag följde snällt efter) och vi tog tunnelbanan till något som låg utanför den karta som jag hade (men antagligen långt från Xi’ans ytterkant, det bor ju 8 miljoner där trots allt) och därifrån tog vi till lite knep som jag är rätt säker är teoretiskt set olaglig för att korsa lite vägar och annat för att komma till en annan busshållplats.

20140803-0541Ibland försökte hon förklara vad vi försökte göra, och så här i efter hand vet jag inte om hon försökte tala om hur jag skulle ta mig vidare själv, eller om hon bara berättade vad planen var. I vilket fall som helst så steg vi på bussen (hon kanske förstod att jag inte fattade allt hon sa och behövde handgriplig hjälp med detta, eller så ville hon bara hjälpa till ordentligt). Denna bussen var inte en av de stora bussarna som man kör i stadstrafik med utan en lite buss med kanske 10 sittplatser och lite många till som kan stå. På denna bussen fanns det också en separat konduktör som tog betalt (till höger bild), hon satt bredvid dörren och sov mellan hållplatserna. Har sett detta på många bussar och antar att det är ett sätt att få folk i arbete.

Vi åkte denna bussen i en till en och en halv timme och kom till sist fram till dess ändhållplats, som var en grusplan bakom en liten butik uti i ingenstans. Väl där kom problemet att komma den sista sträckan, till sist blev det klart att det skulle komma en buss om 20 minuter eller så, men det fanns även ett par lokala gubbar som erbjöd sig att köra oss dit för 15 Yuan. Zhou blev uppriktigt upprörd över detta priset, rena rama rånet enligt henne och hon kunde inte förstå hur jag ens kunde fundera på det.

Under resan hade jag lyckats förstå att Zhou var student som studerade HR för att bli manager eller något sådant. Jag antar att för en fattig student så kan 15 Yuan vara mycket, men för en rik Svensk så är inte 15 Kr så mycket att fundera över, det är ju mindre än 1 Kr/minut för kortare väntetid.

I vilket fall som helst så kom bussen till sist och den kostade bara 2,5 Yuan så visst var det billigare. Denna bussen hade ingen konduktör, och när Zhou betalade och behövde växel viftade chauffören bara till en handduk med ett cigarett paket på, under där fanns pengarna och Zhou fick själv sköte betalning och växling, han verkade inte heller så intresserad av att se att hon tog rätt mängd växel. I denna bussen fanns det klistermärken som indikerade att man inte fick ta kort (vilket jag gjorde men de blev inte bra), prata med chauffören (vilket Zhou gjorde), eller röka (vilket chauffören gjorde). Bussen var även utrustad med videoövervakning men jag är osäker på om den fungerade, bussen var inte direkt imponerande.

Till sist kom vi fram till muséet, och för att vara något som enligt den själva skulle vara ett av de viktigaste arkeologiska fynden i Kina så kunde de inte ha gjort det svårare att komma till.

Zhou hade tidigare sagt att hon bara skulle följa med till muséet, men inte in, men väl där köpte även hon en biljett, och med tanke på hur lång tid vi spenderade på att ta oss det så var det nog ett bra val, lite vill man ju ha för sitt slit. Om ni skulle undra varför en student har så mycket tid över på en veckodag så är det som så att det är sommar lov i Kina just nu, så det är egentligen inte den bästa tiden att vara där då många familjer gör utflykter och sådant.

Muséet bestod av ett hus där man genom glasväggar och golv kunde se ner it de delar som man grävt ut. Dessa delarna hölls under en väl kontrollerad atmosfär på 19 grader för att bevara fynden. På många sätt liknar det terrakottaarmén i det att det finns massor av rader av soldater, hästar, andra djur och så vidare. Skillnaden är att dessa är små dockor, max en meter höga, och de har troligtvis inte lika mycket variation. Det som var utgrävt så lång var bara området runt en kulle som innehöll kejsarens grav, samt delar av den stadsmur som omgav området. Medan vi tittade runt så stötte jag också på den polska familjen igen, liten värld. Det var svårt att få bilder på detta stället för det var väldigt mörkt och tjockt glas, men här är en (på grisar eller nått).

20140803-0545

I ett försök till att hitta en annan del av utställ20140803-0547ningen, som var utspridd i flera byggnader över ett rätt stort område, så gick vi del och hamnade på en lång, dammig väg som lede till gud vet vad. Men vi träffade lite folk som satt i skuggan av något som liknade en trädodling och de fick oss att vända om igen.

Mot slutet så frågade Zhou om jag vill klättra upp på gravkulle, jag var rätt säker på att man inte fick göra det men hon sa att hon gillade att gå upp för berg så jag hängde på. Vi fick gå en stund innan vi hittade en lucka i det staket som omgav kullen, men efter ett tag så fanns det bara staketpinnar men inget staket så vi kunde klättra upp. Kullen var inte jättehög, såg lite ut som en pyramid som man klippt av toppen på. Väl där uppe hade vi en rätt bra utsikt på det omgärdande ingenting. Men vi satt en stund där och vilade. Efter ett tag gick vi tillbaka till muséet och väntade på bussen hem. Detta var en annan buss som gick mer direkt till trakter som jag kände igen. Efter att ha uttryckt mycket tacksamhet från min sida gick jag och Zhou olika vägar.

Under dagen hade jag konverterat mycket vätska till svett, men min plan för terrakottaarmén var totalt grusade. Trots att det nu var sent och jag trött hade jag dock en del kvar jag behövde uträtta. Jag behövde åka till tågstationen för att hämta ut min tågbiljett till Mt. Hua som jag skulle åka till nästa dag.

Vid tågstationen var det lika mycket kaos som vanligt, eller kanske mer. Jag lyckas med lite hjälp från en polis hitta vart man köper biljetter och stod sedan i kö i 30 minuter innan jag kom fram. Då hade de minst 15 biljettluckor öppna, alla bemannade av rätt så unga tjejer (jag har sett rätt mycket unga tjejer och en del äldre damer, men vart är alla medelålders?) iklädda uniformer med gradbeteckning och allt. Jag är inte säker, men det verkar som om alla publika färdmedel hanteras av samma organisation i Kina, alla verkar ha samma uniformer (även om de på de lite mindre bussarna är lite mindre strikt med klädseln). När jag lämnar fram min lapp med bokningen och passet matar hon in det i datorn och säger sedan något till mig på kinesiska. Jag säker ”sorry, don’t understand”, hon kollar på mig, öppnar munnen som för att säga något, skrattar till och går där ifrån. Looking good.

Efter ett tag kommer det en annan tjej som kan engelska som talar om att de inte kan ge mig biljetten för det ör fel namn. Den är bokad för en ”Erik Wikstroem” men i passet står det ”Erik Wikström”. Jag börjar en lång förklaring om att det är den internationella versionen av mitt namn, och visar på att i passet (i traktor-spårs fältet i botten på sidan) så står det också Wikstroem, och inte nog med det, på mitt kinesiska visa står det också Wikstroem. Hon pratar med en annan, vi diskuterar lite till och sedan säger hon ”we wait a minute” och går. Jag antar att hon skall prata med någon högre upp. Efter ett tag kommer så den första tjejen tillbaka, printar ut min biljett och jag är klar. Phuu!

Tar bussen hem, det är en dubbeldäckare och jag tar mig upp till övre våningen. Hållplatsen före min kommer det på ett jättelass med folk, så när jag skall av så hinner jag inte. Ja ja, tänker jag, jag kan gå till baka, en hållplats är inte så långt. Förutom att bussen sedan fortsätter i typ 10 minuter i rätt hög fart innan den stannar igen. Så jag få ta bussen tillbaka istället.

Väl hemma är jag lagom sur och lagom trött, men måste förbereda för nästa dag, då det är så mycket folk på tågstationen så tänker jag att det är bäst att jag är där väl i tid. Så jag packar min Camelback (den jag har vattenblåsa i) och ställer mobilen på tidigt och går till söms.

Bonusbild på riktigt bra engrish:

20140803-0546

6 thoughts on “Zhou

  1. Det är en sån här dag som vi gamlingar som åkte gruppresa uppskattade reseledare och lokala guider

  2. Inte för att strö salt i såren men man hamnade på rätt plats på rätt tid. Kram!

    • Fast ni missar ju allt det roliga och får bara se turist-kina.

  3. Påminner mig om när jag åt på ”Chinese McDonalds” på Borneo. Alltid roligt att hänga med locals. Hoppas du har det roligt Erik! :)

  4. Fastnade här när jag klickade på en länk om London från Reseguiden.se-

    Helt underbara beskrivningar på ditt turistande, som i mångt o mycket påminner om mitt eget, älskar att åka kollektivt på mina resor, ibland kommer man fel, men det brukar bli bra ändå.. ett av de roligaste minnena var när dottern o jag var i Beijing 2007 o skulle åka kollektivt till muren. Hade glömt skriva ut min research, men tänkte att det är väl inga problem, så vi drog till Himmelska fridens torg o frågade efter buss till The Great wall, men ingen fattade o allt utom bussnumrren stod på kinesiska… efter att ha kollat varenda busshållplats o frågat hamnade vi på en bakgata där det gick en kinesiskt guidad rundtur till muren, och ett antal andra ställen vi inte fattade vad det var.. vi gjorde klart med guiden att vi skulle lyckas kommunicera om samlingstid vid bussen varje gång den stannade..o när vi var överens betalade vi o hängde med… var vid muren vi var har jag ingen aning om, även någon Ming-grav, nöjesfält, lunch där alla satt o grävde i samma fisk, jadefabrik besöktes.. En oförglömlig dag helt enkelt :-).

    Högst upp längst fram i dubbeldäckare slår ju vilken hopon-hoppoff-buss som helst..

Comments are closed.