Ta det lungt

Nästa dag tog jag det väldigt lugnt, jag var fortfarande lite förkyld och hade också blivit dålig i magen, kanske berodde det på vad vi åt dagen innan för Marco var också lite dålig. Någon gång efter lunch tog jag mig ut ur vandrarhemmet och begav mig till Dashilar, som är en gammal affärsgata. Enligt guideboken skall den vara riktigt gammal och några affärer har funnits i mer än hundra år. Dessvärre gjorde man för inte så länge sedan en upprustning av gatan så den skall inte vara lika fin som den brukade vara. Jag ansåg dock att den var som vilken gata med affärer som riktar sig till turister som helst, så jag åkte ganska snabbt där ifrån.

Istället tog jag mig till Yonghegong Lama Tempel som skall vara det största lamatemplet i Beijing (och kanske utanför Tibet?). Dessvärre var det, som sådana här ställen ofta är, ett gam

Muren

Dagen efter var det äntligen dags för muren. Via vandrarhemmet hade jag bokat en resa som började 07:30 så jag fick gå upp tidigt för att bli klar tills dess. Cirka 10 minuter sent kom så bussen och jag, tillsammans med ett äldre par från Skottland, hoppade på bussen som var nästan full redan. Lite senare hoppade det par två tjejer från Tyskland, jag misstänker att de var ett par, men vem vet.

Färden to runt 3 timmar och under tiden hade jag hoppats på att kunna sova, men det var så ont on benutrymme att det var svårt. Istället fördrev jag tiden genom att prata med skottarna och tyskarna. När vi närmade oss muren upptäckte vi att i princip alla skyltar för affärer och liknande var på både kinesiska och engelska, och alla var i samma still, jag undrar varför.

Väl framme fick vi gå en liten bit för att komma fram till linbanan, och där blev det problem då somliga missat att kostnaden för linbanan inte var inkluderad i priset för resan, men vi andra åkte vidare.

Våg guide (eller kanske reseledare är 20140809-1198ett bättre ord, för hon var inte med på själva muren) som heter Morning (eller var det kanske Mo Ning?) hade sagt att det skulle ta ungefär 2,5 timmar att ta sig från det torn dit linbanan åkte till det sista tornet som var öppet för turister. Och då vi inte hade mycket mer tid så tänkte jag att det var bäst att sätta lite fart, så jag gick på rätt så bra (men stannade och tog kort en del under vägen, bland annat poseade jag med en kinesisk som ville ha ett kort med en västerlänning). När jag gått ett tag såg jag följande framför mig. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det ser ut som trappor, och jag hatar trappor.

Och visst var det trappor, men de var inte så farliga, dock var de sista trapporna upp till tornet rätt så rejäla. När jag kom upp på tornet hittade jag den första försäljaren jag sett på muren, en  gammal gumma som sålde vatten och drickor. Då jag inte riktigt räknat så visste jag inte riktigt hur långt jag hade kvar, men tyckte att jag borde vara nära slutet nu, så jag frågade henne, och det visade sig att jag redan nått det sista öppna tornet, efter bara ca 35 minuter. Jag var uppriktigt sagt lite besviken, jag trodde det skulle vara mer klättring, mer utmaning. Men men.

20140809-1186 20140809-1196 20140809-1198 20140809-1208 20140809-1213 20140809-1217 20140809-1220 20140809-1229 20140809-1232

Efter en liten paus, under vilken jag börjat prata med lite andra människor där, bland annat ett gäng från Sydafrika , och en engelsman, så bestämde vi oss för att gå vidare lite på muren. Det fanns visserligen en skyllt där det stod att turister inte fick gå längre, men vi kunde se massor av folk som gått vidare. Strax efter att vi börjat gå mötte vi en hel kinesisk turistgrupp, och lite längre upp ytterligare två gummor som sålde vatten. Så vi gick till nästa torn, men där fick det räcka. Vi såg ingen mening med att gå längre då det mer eller mindre såg likadant ut överallt. Medan vi satt där kom det fler folk, och vi fick tala om för många av dem att de redan passerat slutet, så den där skylten var inte så bra.

Efter att ha vilat i 30-445 minuter gick vi sedan tillbaka, tog linbanan ner och gick till Mr. Yangs restaurang där vi åt en fantastisk lunch, med massor av olika rätter. Mätta och glada tog vi sedan bussen hem igen.

Snare på kvällen gick jag och Marco ut och tittade lite på Hutoner i närheten, i grund och botten gick vi bra kors och tvärs Nanluogu Xiang, på ett ställe höll de på och bygga och vi kikade in lite och såg att de hade grävt ett hål flera våningar djupt (undrar vad det skall bli där). När vi tröttnat gick vi och åt middag och sedan hemåt. Medan vi gick hem, när vi var nästan hemma, så började det blåsa rätt mycket och strax efter att ha kommit hem började det regna rätt så kraftigt. Det var väldigt trevligt att sitta i gården medan det regnade, torr och säker tack vara taket.

20140809-1238 20140809-1245 20140809-1248 20140809-1254 20140809-1260 20140809-1261 20140809-1265 20140809-1266 20140809-1268

Farväl min konkubin

 

Ny dag och nya parker, denna gången bar det av mot nordväst och sommarpalatset, som i grund och botten är en stor park med lite palats och tempel samt en väldigt stor sjö i. Sommarpalatset som vi ser det idag är inte så gammalt eftersom engelska och franska trupper brände ner det under boxarupproret i början av 1900 talet, men man jobbar hårt på att återställa det (det mesta är nog redan återställt).

Jag tog för en gångs skulle tunnelbanan ut, vilket visar sig vara ett alldeles utmärkt sätt att transportera sig på Beijing. Alla stationer har ordentligt med skyltning på engelska, och likaså tågen. Till skillnad från bussar där man får gissa sig fram till vart man är och vart man är på väg. Det tar cirka en halvtimmar från där jag bor, oh dessvärre fick jag stå hela vägen, men det kan jag nog leva med.

Jag kom in geno20140808-0983m palatsets norra port, och det första man ser är en köpmansgata utmed en kanal/flod med massor av olika butiker och restauranger. Detta var till för att kejsaren skulle kunna få lov att prova på hur det var hos det vanliga folket (då kejsaren inte får lämna palatset hur som helst). Om inte berget kommer till Abraham, får Abraham gå till berget antar jag. Men jag undrar ju hur autentiskt det var, eller om man byggde det så man ville att kejsaren skulle tro att det var. Detta område fungerar idag mer som en riktigt affärsgata, då den är full av souvenirbutiker och restauranger för besökare.

20140808-101120140808-1052Efter denna kuriositet kommer det ett stort lama tempel, som är beläget på ett berg. För att komma upp och över berget får man också ta sig över/ under/genom templet, och på andra sidan kommer själva palatsbyggnaderna, varav en är en mer än 700 meter lång gång utmed sjön som förbinder de olika delarna av palatset.

20140808-101720140808-1022 20140808-1025

Jag hade, precis som i förbjudna staden, hyrt en audio guide som fungerade sådär (precis som i förbjudna staden). Problemet var samma som där, man var tvungen att vara på rätt stället för att den skulle prata. Men i förbjudna staden fanns det en tydlig väg man kunde ta igenom, men sommarpalatset finns det massor av små gångat och vägar som går hit och dit, så det är svårt att veta hur man skall gå. Och inte finns det någon bra karta heller, och vägvisningar utmed vägarna är det ont om.

20140808-1044Å andra sidan är det en väldigt fin park och att gå vilse där är inte nödvändigtvis en dålig sak. Jag trodde jag gick från palatset och söderut för att följa sjöns östra kant, men efter att ha tappat sikten till sjön och irrat runt lite visade det sig istället att jag gått norrut och fan där en liten trevlig dam med ett antal paviljonger runt. Jag spenderade en del tid med att gå runt detta stället och titta (och lyssna på audio guiden som fungerade bra här) innan jag gick tillbaka till sjön.

Min plan var att jag skulle gå runt sjön, men efter att ha kommit halvvägs insåg jag att det skulle bli en rätt så bra promenad och jag började bli lite trött i fötterna. Så jag tänkte att jag skulle ta en av båtarna som gick fram och tillbaka över sjön istället, men fick ge upp den idén när jag fick se kön. Så det blev till att köpa lite snabbnudlar och sätta sig ner en stund så att apostlahästarna fick vila lite innan jag satte av med expressfart längst den västra sjökanten.

När jag väl var hemma igen vilade jag en stund, och sedan var det dags att ge sig av till teatern för att se Beijing Opera, det råkade nämligen vara så att om man bokade fem eller fler nätter på mitt vandrarhem så fick man en gratis biljett. Och då jag ville se Beijing Opera så var det perfekt. Jag hade fått instruktioner om hur jag skulle ta mig dit med buss 5, det skulle vara 9 hållplatser. Jag var lite tveksam till det hela då jag tidigare har råkat ut för buss 5, och den är alltid full, men jag var villig att ge det en chans till.

Så när bussen kommer så hoppar jag på, och vid nästa hållplats kommer det, helt förutsägbart, ytterligare 100 personer som skall på. Det blir väldigt trångt och en man och kvinna börjar högljutt bråka, jag vet inte om vad, men hon lät väldigt upprörd och försökte till och med slå gubben. Inte för att det gick så bra, trots att det var mindre än en meter mellan dem så stod det typ 20 personer mellan. Vid nästa hållplats knör de på ytterligare folk och det är nu så fullt att det krävs en hel del trixande för att stänga dörrarna. Jag kommer tydligt ihåg varför jag inte gillar buss 5.

Vid Tiananmen Square är det några som vill av, och jag tar chansen och hoppar av jag också, stod inte ut en minut till i den pressen. Jag lyckas få tag på en taxi som tar mig den sista biten. Jag vet inte vad chauffören höll på med, men hans telefon plingade hela tiden.

20140808-1103Jag kom lite tidigt till teatern, som var inuti ett hotell, och spenderade därför lite tid med att titta runt in souvenirshoppen innan jag gick in och satte mig i väntan på att showen skulle börja. På scenen kunde man se en av skådespelarna sminka sig och sedan klä sig i scendräkten. Efter ett tag kom Marco och gjorde mig sällskap.

20140808-1133Själva föreställningen bestod av tre mindre, oberoende, pjäser. Den första handlade om en gubbe som tog in på ett hotell, och hotell-innehavaren som misstog honom för en tjuv, och hur de fajtades i mörkret. Jag gillade denna, den hade en del schysta martial arts scener och hade lite slapstick-humor över sig.

20140808-1149Den andra delen handlade om en ung nunna som anlitade en flottkarl till att ta sig utmed floden för att komma till sin älskade. Denna gillade jag också, för de hade väldigt bra dynamik där de simulerade en kinesisk flotte/båt (en sådan där avlång sak) utan att det fanns någon på scenen. Till exempel när flottkarlen hoppade på flotten så den gungade upp och ner så gångade hon med och de gjorde det väldigt trovärdigt.

20140808-1168Den sista akten hette Farväl min Konkubin och handlade om en kejsare och hans konkubin när de är omringade av fienden och håller på att förlora ett slag. Konkubinen försöker muntra upp kejsaren med sång och dans. Denna var precis det jag trodde att Beijing Opera var, mycket trummande, mycket högljutt, och inte alls så trevligt.

Rånad

Lite i alla fall. Jag sov till rätt sent och hade ingen brådska utan tog det rätt så lugnt med att gå upp och äta frukost. Under frukosten träffade jag en ryska som precis anlänt. Hon tänkte börja med att kolla på förbjudna staden, och då det var åt samma håll som jag skulle så slog vi följe ut och tog samma bus. Men jag gick av lite tidigare och gick in i Jingshan som ligger bakom (norr om) förbjudna staden, och är det enda berget i närheten. Vad jag förstår är det inget naturligt berg, utan snarare all jord och annat som man grävde upp för att göra vallgraven runt den förbjudna staden.

20140807-0911Jingshan part är en väldigt trevlig park, runt berget finns det både öppna gräsområden och områden med träd, buskar, eller blommor. Jag hittade lite skyltar som pekade ut vilken väg besökare skulle gå, men efter ett tag hittade jag en grupp kineser som verkade vara på väg uppför (det är bara  max 50 meter så det är inte särskilt svårt att ta sig upp) som jag hängde på. De hittade lite mindre gångar som verkade gå lite mer direkt, även om det var lite h20140807-0917öga kliv ibland, men det passade mig bra och ganska snart var jag på toppen och kunde få en rätt så bra utsikt över förbjudna staden och andra delar av Beijing.

Där uppe började en äldre kines prata med mig och vi gjorde sällskap på väg ner också. Han föreslog att vi skulle gå till ett tehus, och då började det ringa varningsklockor i huvudet, för det första de säger att man inte skall göra är att följa med folk till tehus, för då åker man på en saftig räkning. Men det stället han visade på låg inne i parken (och man får betala inträde) så jag tog en chans och gick in. Där inne hade de ett antal bord och ett antal tjejer som jobbade. En av dem serverade oss och visade hur man testar te på kinesiskt vis (man har två koppar, en hög och smal för att lukta, och en bredare för att dricka), hur man skall hålla koppen, och förstås information om de olika teerna som serverades. Totalt var det nog sex eller sju olika stycken vi provade, bland den Pu’er som hon sa att man inte dricker för att det är gott utan för att det är nyttigt och skall ha medicinska egenskaper. Och efter att ha testat kan jag förstå, för uppriktigt talat smakar det skit, eller kanske jord om man vill vara vänlig.

Ett av teerna var svart eller grönt (kommer inte ihåg) te med litchi, som bryggdes tillsammans med rosenknoppar, och jag tyckte det var väldigt gott, lite sött från litchin men fortfarande te-aktigt. Ett annat te var faktiskt bara massa olika torkade frukter och blev mörkrött när man bryggde det, detta var väldigt sött, men också lite syrligt. Jag bestämde mig för att köpa båda två. Kinesen jag var med köpte också litchi te. Hon som jobbade där var då noga med att tala om för oss att detta var tehus ägdes av staten och att det var därför garanterat bra kvalité och så var det något om skatt som jag inte förstod. Men i alla fall känns det skönt att veta att man blivit rånad av kinesiskt staten och inte vilken kines som helst. Själva teprovningen kostade bara 50 per person, vilket är rätt så OK, även om det inte är billigt. Men teet jag köpte gick på ett par hundra totalt. Å andra sidan var detta första stället jag varit på som tog kort.

Här näst vände jag norrut, hade tänkt att ta en titt på Beijings Bell Tower och Drum Tower, men på vägen dit hade jag ett litet ärende att göra. Jag hade ju förstås glömt mina kort till visa-ansökan för Nordkorea resan hemma, så jag var tvungen att skaffa nya. Jag hade frågat på vandrarhemmet och fått en lapp med en liten väganvisning samt lite information på kinesiska (visa kort, färg, 2 stycken, vit bakgrund) så jag började leta efter det här stället som skulle kunna fixa detta för mig. Jag visste att jag var på rätt gata, för jag var mitt emot KFC, men kunde inte hitta någon affär som verkade erbjuda fotografering, så efter ett tag så frågade jag en tjej som stod utanför en affär i väntan på kunder. Hon visste inte men ropade in till sin kollega i affären, fick ett svar och drog sedan med mig nedför gatan. Hon fick stanna på vägen och fråga någon men sedan hittade hon en smal gränd, och där inne fanns en dörr, och innan för den en printshop. Jag tackade henna och väntade sedan på att han som jobbade där skulle bli klar med de kunder han hade och gav honom sedan lappen. Han tog fram en kamera, tog ett kort, stoppade minneskortet i en dator, Photoshopade bort bakgrunden, och printade ut korten. Alltihop på bara några minuter och för 30 yuan.

Nöjd med detta fortsatte jag mot norrut, och när jag nästan var framme vi Drum Tower fick jag en tjej bära omkring på något som fick mig att tvärstanna och sedan vända om för att försöka hitta vart hon köpt det. Jag hittade en liten tvärgata som så turistig ut, och kanske 100 meter in hittade jag vad jag ville ha och köpte en egen drink som det rök om. Jag misstänker att de bara tog och hällde i kolsyreis, men effekten var rätt rolig.

20140807-093820140807-0936Med en rykande drink i handen kände jag mig genast mycket coolare och reda att ta mig an Drum Tower, men Drum Tower kände sig inte redo för mig utan hade stängt för dagen. Så jag svängde höger och efter ett tag höger igen och var då inne på Nanluogu Xiang, en gata med massor av restauranger, barer, och shopper. I största allmänhet kändes det rätt så turistigt och västerländska, men det var kul att kolla gå och kolla i alla fall. Samt att det var på vägen hem.

20140807-0941 20140807-0950 20140807-0951

Väl hemma så möter jag Marco, Margo, en Holländare (Robbin som just varit i Norkorea), samt en skotskt tjej som numer var bosatt i Australien. Tillsammans beger vi oss ut för att äta Beijing anka. Vi gå till gatan med alla restauranger utmed sjön och hittar en restaurang som ingår i en kedja som är kända för sin anka. Först när vi kommer dit upptäcker vi att restaurangen ligger två våningar ner och inte på gatuplan eller över som vi trodde, sedan upptäcker vi att det är en kö. Vi får en lapp med ett nummer på och med jämna mellan rum så ropas ett numer ut. Marco läser visserligen kinesiska, men har precis börjat, så vi var lite oroliga att vi skulle missa vår tur. Men när ett bord blev ledigt och hon precis skulle ropa ut ett nummer ser jag hur hon hejdar sig, och istället pekar på oss och gör en gest som indikerar att det är vår tur.

Så vi får ett bort och beställer maten (vi beställde oc20140807-0961kså öl och blev förbryllade när samma öl fanns på två ställen i menyn, samma pris men olika mycket volym. Vi tog den stora), och medan vi väntar så ser vi slutet av kvällens underhållning, en trollkarl (som gjorde lite standard trick), en tjej på enhjuling som balanserade en tallrik på huvudet, sedan fick hon en skål på foten som hon sparkade upp och fångade i tallriken, detta följdes sedan av en temugg och sedan locket. Ganska imponerande. Det var också en kille som gjorde bra skuggfigurer med händerna, bland annat Elvis.

Och så till sist kommer ankan, och en tjej visar hur man skall äta den: ta en pannkaksliknande sak och lägg i lite anka (doppad i någon sås), samt lök och gurka, vik ihop, och ät. Hon fuskade dock för hon hade hjälp av en gaffel när hon drog loss pannkakan från de andra, vi fick bara pinnar. Ankan var bra, men vi kanske skulle beställt lite mer (ölen, precis som alla annan kinesisk öl, var blaskig).

Efter ankan ville vi ha oss en drink, och Holländaren sa att han visste ett  bra ställe så vi följde honom till det stället där jag svängde av höger in på Nanluogu Xiang tidigare, men vi svängde istället av till vänster. Tydligen var det bara mainstream på Nanluogu Xiang, men dit vi gick var det mer hippster. Först undrade jag om vi gått rätt för det var rätt så mörkt och såg inte ut som om det fanns så många ställen som var öppna. Men ungefär med 100 meters mellanrum var det upplyst och någon sorts bar. Efter att ha gått ett tag hittade vi ett ställe som verkade bra (eller så orkade vi inte gå längre) och gick in.

Margo och RobbinMarco och en skottsk tjej

Stället var rätt trevligt, kändes rätt så relaxed, och vi köpte lite öl och drinkar. Finns inte så mycket att säga om detta förutom dessa två bilder:

DSC_0356 DSC_0357

 

Inte litchi

Nästa dag vaknade jag lite sent och åt frukost här på vandrarhemmet, vilket jag har gjort sedan dess. Detta stället är riktigt bra, personalen är hjälpsam och de har ett antal olika tjänster (så som frukost, lunch, middag, tvättning, hjälp med att boka, och så vidare). det första de gjorde när man kom var att man fick en karta som de ritade in lite intressanta platser på (av en händelse samma karta som jag redan hade två av) samt att man fick en papper med lite tips på dagsturer och restauranger och liknande. Här är även en trevlig atmosfär med en överbyggd innergård som fungerar som ett allt-i-alla rum där man kan umgås med de andra gästerna.

20140806-0798 20140806-0800 20140806-0801

Medan jag å träffade jag två sådana, Marco (från Italien) och Margo (från USA) och efter ha pratat lite så bestämde vi oss för att göra sällskap till Tiananmen Square och förbjudna staden. Så i begav oss ut på jakt efter närmaste busshållplats, det var lite fram och tillbaka ett tag om vi var på rätt sida gatan men till sist var vi överens om att vi var rätt och så väntade vi in bussen. Här i Beijing har de tre personer på somliga av bussarna, en som kör, en som tar betalt av påstigande (genom mittendörren), och en som vaktar bakdörren (står security på axeln).

Väl fram20140806-080620140806-0803me vid Tiananmen Square så kommer Marco på att han har glömt något eller något sådant, men vi utbyter telefonnummer och skall försöka återförenas senare. För att komma in på själva torget så måste man gå genom en säkerhets kontroll, och jag blir av med mitt vatten som jag just köpt, typiskt. Själva torget som sådant finns det inte så mycket att säga om, det är stort men ap-trist. De hade dock ett par rätt schyssta rabatter.

Efter att ha vandrat runt lite på torget tar vi oss över till andra sidan vägen mot förbjudna staden till (och passar på att posera framför Mao lite), och köper biljetter, men innan vi går in skall vi vänta in Marco som är på väg tillbaka, så vi tar en sväng åt vänster och kollar in vallgraven utanför.

20140806-0818 20140806-0821

Efter en stund kommer Marco och vi beger oss in. Innanför hyr vi sedan audio-guider, men på något sätt lyckas vi tappa bort Marco här. Vi väntade ett bra tag på honom men han försvann så vi bestämde oss för att gå in och se oss om. Dessvärre var audio-guiderna lite buggiga, de skall vara automatiska så när man kommer till en viss plats så skall den börja prata, men det verkar som om man måste vara på rätt plats för att det skall fungera och ibland började den prata om helt andra saker än det vi såg. När vi gick in på en utställning om klockor/bjällror började den prata om konkubiner istället. Jag misstänker att detta är ytterligare ett stället där en riktig guidad tur skulle vara bra. Annars vet jag inte vad jag skall säga om den förbjudna staden, den är stor, men dessvärre ser det mesta mer eller mindre lika dant, ut, när man sätt ett par byggnader har man sett alla. Och överallt är det knökfullt med kineser. På vissa ställen kunde man få klä ut sig till kejsare eller kejsarinna/konkubin och ta kort, vi provade inte (det ser rätt skumt ut när västerlänningar gör det) men vi såg andra som provade.20140806-0852 20140806-0841

Efter att ha vandrat runt ett tag började jag inse att min plan att förlita sig på smogen för att förhindra solbränna inte riktigt fungerade här. Tydligen hade det regnat nyligen så man kunde faktiskt se blå himmel, och solen låg på skoningslöst så efter ett tag började mina armar bli lite smått röda. Det positiva är väl att vädret har hållit i sig och det har varit väldigt lite smog medan jag varit här. Och med lite hudkräm när vi kom hem så var solbrännan under kontroll.

20140806-0875Efter att ha velat runt i förbjudna staden ett antal timmar kände vi att det nog var nog, så vi gick ut och begav oss norr ut och väster ut där det finns lite sjöar, och runt dessa fullt med restauranger och barer. Vägen dig tog vi via Beihai park som innehåller den första sjön med en liten ö med ett lama tempel (eller något sådant, heter White Daboga) på som vi passade på att besöka. Vi tog även en liten tur på sjön i en båt som en gubbe rodde runt, halvvägs igenom turen slog han på radion som spelade någon hemsk klassisk(?) kinesisk musik, men det vart skönt att få sitta ner en stund.20140806-0883

Så småningom kommer vi till sist till restaurang/bar området och hittar en ställe med bord utmed sjökanten. Vi sätter oss ner och Margo beställer en Litchi Martini, och med hennes försäkran om att det är jättegott tar jag också en. Så vi sitter där och tittar ut över sjön (där vi ser några som badar, jag hade inte velat bada i det vattnet), på folk som passerar förbi, och mestadels njuter av att solen har gått ner men att det fortfarande är varmt (samt att vi sitter ner). Efter ett tag kommer våra drinkar, ochjag vet inte vad det var vi fick, men det var inte en Litchi Martini, det är jag säker på. Litchi är en söt frukt, men detta smakade smått surt, lite som risvin.

Efter att ha vilat, och druckit upp vår risvins martini, så lyckas Margo dra med mig till ytterligare ett sälle. Det finns en gata där den mellan 5 och 10 på kvällen säljer massor av mat i stånd (vi kallar den night market) och vi tar en taxi dig för att kolla hur det ser ut. Det finns en hel del god mat till försäljning här (dock lite dyrt) men det finns även en del saker som jag är lite tveksamt inställd till. Så vi går runt och testar lite olika maträtter, och jag tar även mod till mig och köper grillad orm. Den smakar inte så mycket, den är mest gummi-aktigt och så är det såsen som är på ormen som smakar.

20140806-0898 20140806-0892 20140806-0900 20140806-0897 20140806-0895