Chuseok och dags att banta

Sista helgen i Seoul var rätt händelselös, och det finns två anledningar till detta. Den första är att jag inte hade några direkta planer, och den andra är att det var Chuseok, vilket kan översättas som “dött på stan”.

Jag började lördagen med att kolla in Garosu road i Gangnam. Somliga säger att det är som SoHo i New York. Jag har förstås inte varit där så jag kan inte uttala mig om det. Men för mig såg det definitivt ut som en gata i Seoul, och ingen annan stans. Lite annorlunda var det faktum att det är en allé och inte så bred, men annars var den väldigt koreansk. Gatan är känd för sina många konstgallerior, modebutiker, och små caféer och restauranger.

När jag gick så såg jag plötsligt ett stort Å målat på en vägg. Det såg precis ut som en Åhlens-Å så jag började leta efter en Åhlens-affär men kunde inte hitta någon. Till sist hittade jag i alla fall affären Å:et tillhörde (det var inte samma byggnad som Å:et var målat på) och affären hette Åland. Vet inte om det hade något med Åland att göra eller om detta bara var ytterligare någon som tyckte det verkade häftigt att ha ett par prickar eller en ring över en bokstav.

Problemet med Garosu road är att när man gått utmed hela vägen så kan man antingen välja att gå tillbaka eller ta en taxi om man vill komma där ifrån. Eller så kan man göra som jag och gå någon kilometer eller tre till en annan tunnelbanestation.

När jag väl kom till stationen tog jag tunnelbanan till Seodaemun Prison som var ett fängelse som användes en bland annat för att låsa in Koreanska patrioter när Korea var en Japansk koloni. Och senare användes det även för att låsa in folk som var missnöjda med militär-diktaturen som rådde i början av Sydkoreas historia (och faktiskt inte tog slut förren sent 80-tal).

Kanske inte ett direkt upplyftande resemål, men intressant om man vill veta lite nya sätt att tortera folk på. Till exempel kan man låsa in dem i en låda på ca 1 kubikmeter som har massa spikar riktade inåt. Och sedan skakar man lådan.

Med huvudet fullt av idéer om vad jag skall göra med mina föräldrar när de blir gamla (okej då, äldre) så fanns det vara en sak till som jag skulle göra den dagen. Sista minuten shopping. Jag hittade lite mer skivor, och en bok eller två till.

Det var dagen efter som jag verkligen förstod vad Chuseok innebär. Det innebär nämligen att det är helt tomt i stan. Jag började dagen med att göra lite sista, sista minuten shopping, eller i alla fall försökte jag. Dagen innan hade jag misslyckats med att hitta lite skivor jag skulle vilja ha (vilket kanske inte var så förvånande med tanken på att de inte var med artister som är populära just nu. För i Korea är det väldigt mycket dagsnotering på en artists popularitet. Men enligt en butik så kunde det finnas en skiva kvar i en annan av deras butiker.

Så jag begav mig ut på stan i jakt på denna butiken och kände mig väldigt ensam när jag gick på de mestadels tomma gatorna. Och inte hittade jag butiken heller. Men skam den som ger sig tänkte jag och åkte till COEX Mall (världens största köpcenter under mark) för där borde det finnas en skivaffär eller två, och kanske har man tur.

Kommer dit och konstaterar att det är ungefär bara en fjärdedel av ställena som har öppet, och majoriteten av dem är restauranger. Men Bandi & Lunis (en bokaffär, och bokaffärer brukar även sälja skivor här borta) skall öppna klockan 12. Bara en trekvart kvar. Jippie! Så jag vandrar runt och utforskar COEX Mall och kan konstatera att det är mycket större än jag trodde. Jag har varit här förr och trodde jag kollat på allt men jag ser att jag missat hela avdelningar. Den sitter också ihopvuxen men saker så som COEX Aquarium, COEX International Hotel, Seven Luck’s Casino, Megabox Cinema, plus ytterligare en shopping-arkad.

Till sist var i alla fall klockan 12, och Bandi & Lunis öppnade bara för att säga att de inte hade några skivor i denna butiken. Suck. Men en annan skivbutik hade också öppnat. Efter mycket letande utan framgång frågade jag en i kassan och han bara skrattade. Tydligen ingen större chans att hitta några sådana skivor.

Så allt som återstod för mig var att åka hem och packa. Och det var på det viset som jag kunde konstatera att jag behövde banta lite. Eller snarare mitt bagage. När det mesta var packat kändes det lite tungt. Jag var rätt säker på att jag skulle åka på övervikt, men vad jag var mest rädd för var att det kanske skulle överstiga 32 kilo. För det är den magiska gränsen som inget bagage får överstiga (för tungt för att lyftas av de som lastar och lossar flygplanen).

Måndagen var långtråkig. Planet gick 13:45 så jag hade gott om tid att äta frukost, packa det sista och checka ut. Sedan vara det bara att ta sig till tunnelbanestationen, vänta på tåget, åka tåget, byta till ett annat tåg och till sist jag man framme vid Gimpo International Airport. Checkade in bagaget, hon som checkade in det bad mig att åter komma om 10 minuter för de behövde kolla något (inte säker på vad, men det kan ha något med lappen det stod “Heavy” på, som hon skrev dit 24 kg på). Det var bland de längsta 10 minuterna i mitt liv så långt. Men hon sa bara att allt var OK så jag antar att jag hade tur eller något.

Och så var det bara det vanliga väntandet kvar. Till sist klev vi på planet och det lyfte och landade enligt plan (ha ha ha). Kändes nästan som om vi fick vänta längre på bagaget än det tog att flyga, men till sist var allting klart och jag hittade en taxi som tog mig till mitt hotell. Checkade in och packade upp.

När jag packat upp var hade jag två saker jag skulle göra. Den första var att hitta mig själv på kartan. Jag hade en aning om var hotellet låg men ville veta lite mer exakt. Med tanke på att taxi-chauffören som körde hit mig var tvungen att ringa och fråga vart det låg så tänkte jag att det vore bra att ha något mer välkänt ställe som riktmärke. Ifall man behöver åka taxi hem eller så i framtiden. Och så var det ett bra tillfälle att få en första titt på staden. Efter lite vandrande hittade jag ett bra riktmärke (KBS, en TV station, har ett hus med massor av paraboler nästan vägg i vägg). Så nästa steg var att hitta någonstans att äta.

Och det är Chuseok, och om Seoul var folktomt så var Jeju-si (betyder Jeju stad) öde. Men skam den som ger sig, här och var såg jag lite ljus från butiker eller liknande (och the usual suspects så som 7-11 och CU hade förstås öppet). Så jag vandrade genom gatorna och sakta blev det mer och mer öppna affärer och lite mer folk. Till sist kom jag till en gata där det var fullt (relativ till resten av stan) med folk och de flesta ställen verkade ha öppet. Detta är nog huvud-gatan i i Sinjeju (Jeju-si är delat i två delar, den äldre delen och Sinjeju som är den nya. De är mestadels helt skilda och sitter ihop via flygplatsen).

Hittade en restaurang, beställde en Donkkatseu och lite öl. Åt, och sedan gick jag hem och planerade morgondagen.

1 thought on “Chuseok och dags att banta

  1. Tycker att de kunde behållt dig på flygplatsen. Låda med spikar, Baah. Du skall hedra din moder (jaja pappa också). ….men lådan hade varit bra att ha när ni var små………..hm.

Comments are closed.