Vaknar, dushar, äter frukost, gör mig redo att gå ut, kommer ner till lobbyn, ser att det regnar rätt ordentligt ute. Men jag har paraply med mig så jag gör ett försök, kommer runt hörnet och inser att detta är en dålig idé, går in igen. Hämtar min regn-poncho, går ner, konstaterar att det nästan har slutat regna, men skam den som ger sig, så jag går vidare till tunnelbanan. När jag kommer dit har det slutat regna men jag svettas som en gnu. Ponchon fungerar som ett fält som håller all värme och fuktighet inne, vilket bland annat ledde till at kameralinsen immade igen. Jag packar ihop ponchon så gott det går och fortsätter min dag släpandes på den.
Kollar in Bongeunse, ett buddistiskt tempel, som till skillnad från det förra jag kollade på består av ett antal buggnader, de flesta rätt små. Men alla är väldigt vackert målade. Överallt hänger det också vita lantärnor med en papperslapp som det står någonting på hängande under, antar att det är böner eller liknande. Templet är från 700-talet och i alla fall en av byggnaderna är orginal. Överallt är det människot som ber, och budda statyer i alla storlekar finns spridda över området, de större i byggnader medan mindre finns där man minst anar det.
En praktisk religion, buddismen, ta till exempel lanternorna som enligt tradition skall vara gjorda i papper, men det fungerar inte så bra när det regnar så man gör dem i plast istället. Eller det faktum att huvud-byggnaden där någon cermoni pågår är för liten för att få plats med alla som vill vara med. Inga problem, man bygger ett stort tak över en öppen yta och använder högtalare så att alla kan får vara med och höra.
Beger mig därifrån till fots mot Cheongdam och Apgujeong, två områden som ligger brevid varandra och där det finns massor av affärer för märkesvaror av alla de slag. Bland annat en Rolls Royce-affär, massor av affärer som säljer märkeskläder (oftast har varje märke en egen affär), affärer för kosmetika. Kronjuvelen är nog The Galleria Luxury Hall, stort shopping-center som nog har alla märkes produkter du kan önska dig. Man behöver inte ens parkera bilen själv (inte helt ovanligt i Korea, man här är det inte bara en stackare i en liten kur, utan en en hel drös med folk klädda i uniform som väntar på att få parkera din bil).
Såg också en hel skock mestadels tonnårs-tjejer som stog utan för ett hus, visade sig att en av de stora skivbolagen håller audition, tänk Idol. Med den skillnaden att om man lyckas på auditionen får man nöjet att börja träna, och efter ett år eller fler så kan du äntligen få göra debut, troligtvis som medlem i en grupp (Korea gillar grupper och pumpar ut fler nya verje år (eller månad)).
På det stora hela är Cheongdam och Aphujeong fantastiskt tråkigt för mig och jag hade egentligen inte tänkt åka dit över huvud taget. Men det fyllde sitt syfte och fick tiden att gå lite. Jag åkte tillbaka till hotellet och vilade lite och sedan var det dags för dagens huvud-attraktion, tillbaka till Jamsil Sports Complex (förresten, närhelst en koreanskt namn, eller ord, har en stavelse som börjar på si så uttalas det shi, så Jamsil uttalas Jam-shil) och käka lite. Sedan var det dags att gå in på Jamsil Olympic Stadium för SM Town Live World Tour III, in Seoul.
Förresten, jag var här lite tidigare idag och hämtade ut min biljett, som jag fått hjälp av JK Won på jobbet att boka. Det var då jag började förstå vad Jieun (också på jobbet) menade när hon sa “korean teenaged girls are scary”, ingen annan demografi skulle frivilligt ställa sig i så lång kö för att köpa “official merchandise” vilket är småkrafs med “Super Junior”, “Girl’s Generation”, “SHINee”, eller liknande tryckt på. Till exemple en pappskiva på en plastpinne man kan använda för att fläkta sig med. Min solfjäder fungerar mycket bättre och kostar inte nära så mycket!
Så vad är SM Town Live World Tour III, in Seoul? Some namnet antyder är det den tredje världstunneringen av SM Town, och deras framträdande i Seoul (de har tidigare varit i USA, Taiwan, och Japan, och skall senare till Indonesien och Thailand. Så vad är då SM Town. Jag vet inte riktigt, något som SM Entertainment har hittat på, de påstår att det är en nation där alla som lyssnar på deras musik är medborgare (men borde det inte då heta SM Nation?). Men vad det betyer i praktiken är ett 5 timmar långt framträdande på en påkostad scen (den hade delar som kunde åka fram och tillbaka, upp och ner, de hade fyverkerier, fontäner, eldsprutande, till och med små handdragna vagnar de använde för att köra artisterna mellan olika delar av scenen.
Men de har nog råd att spendera lite pengar på scenen, artisterna som framträder är de största som SM Entertainment har och många av dem skulle själva kunna fylla stadion, så när man klämmer in alla så har man ganterat sålt ordentligt med biljetter. Så det var jag och 40,000+ andra (99% tjejer) som var där och tittade. Det hela började rätt snyggt med en lite cermoni där representanter för olika länder leddes in och presenterade samt fick en blomkrans av en av artisterna, och sedan var det en flaggcermoni där en SM Town flagga hissades. Helt klart inspirerat av OS.
Så var kom alla dessa representanter från olika länder från? Jo, de har sålt paket för folk från andra länder som inkluderar hotell, konsert, och lite andra aktiviteter så det fanns folk från många olika länder där, räknade inte men det var nog en 30-40 olika länder, inklusive Sverige.
Jag tycker det var en riktigt bra konsert, jag fick höra en del artister jag aldrig hört förrut, låtar som jag aldrig hört förrut av artister jag kände till, och förståss så körde alla sina paradnummer och nya låtar s jag fick höra allt jag ville och lite till. Det var också en bra blandning mellan olika musikstilar, allt från hårdrock (inte riktigt min favorit) till balader. Definitivt värt vart enda en av de 100,000 Won jag betalade.
Det regnade lite i början, och jag svettades rätt rejält under reng-ponchon, men efter ett tag slutade det och jag tog av den. Det regnade lite från och till under konserten men bara ett lätt duggregn och det var rätt skönt då det blev rätt ordentligt så varmt.
Jag fick äntligen min önskan uppfyld om att få vara på en konsert och vifta med ljuspinne (en pinne som lyser) i äkta asiatisk tradition. Ser rätt coolt ut när det är mörkt och allt man ser av publiken är deras pinna som viftar i takt. Det finns pinnar i olika färger, rött, blått, grönt, och rosa. På de felsta platser var det en salig blandning. Men på de övre läktarna satt fanklubben och varje avdelning hade en färg var (jag tror att de olika avdelningarna bestod av fanclubbar från olika länder).
Tog ett par kort med min mobil, men jag vet inte om det blev bra. Hade inte kameran med mig för, precis som jag misstänkte, så fick man inte ha det på konserten. Inte för att det hindrade en del som hade ordentliga teleobjektiv. Men vakterna var där hela tiden och sa till dem så fort de såg dem.
Till sist tog konserten slut och det var dags att ta sig hem. Jag förstår nu varför tunnelbanestationen var så stor, jag tyckte först att den verkade onödigt stor med massor av tomt utrymme. Men när 30,000 pers (jag gissar att upp till 10,000 tog sig hem på annat sätt, så som bussar)skall försöka ta sig hem så behövs verkligen allt utrymmet. Jag går ju rätt fort så jag lyckades komma före en stor del av folket, men det var ändå trångt. Inte för att folk knör eller tränger sig, det är väldigt ordnat och så, men det kan konsten att packa folk i ett tunnelbanetåg. Fick gå av en hållplats senare än jag planerat, men det var OK, det är ungefär lika långt ifrån båda.
Rätt trött idag, får se vad jag hittar på…