Äta mat och världens ända

Nästa dag börjat aningen segare än föregående, men efter ett tag kom vi tills sist iväg. Vi började med att leta upp en affär vi passerat dagen innan där Adde köpte ett par skor. Sedan var planen att vi skulle bege oss till Geenwich, men vi hittade istället en buss vi bara var tvungna att ta:

20140728-039020140728-0392Vi tog helt enkelt bussen till världens ända. Faktum är att vi tog den lite längre eftersom det inte var sluthållplatsen. Inte för att det var något större avstånd mellan världens ända och ändhållplatsen, med det är kul att ha passerat slutet på vår värld. Sedan fick vi gå tillbaka till slutet för att ta en buss därifrån, så man kan nog säga att det inte finns något vettigt efter slutet.

Med detta avklarat försökte vi åter igen ta oss till Greenwich, och tog bussen mot närmaste tunnelbanestation. Där konstaterade vi att det var dags för lunch och att vi också råkade vara nära en restaurang, Chimes, som skulle ha bra traditionell Engelsk mat, enligt tips från Daniel. Så vi begav oss iväg för att leta upp den lyckades hitta den. Jag beställde en förrätt som bestod av champinjoner tillagade på något sätt följt av en Poacher’s Pie som svaldes ner med en Ginger Beer. Mycket gott måste jag säga!

DSC_0307DSC_0308

Mätta och mycket belåtna kunde vi åter igen göra att försök att komma till Greenwich, och denna gången lyckades vi till sist. Efter lite velande tog vi River Bus (det vill säga båte) till Greenwich och fick då en liten titt på staden från floden. Det var dock inte en riktig turistbåt, så man var tvungen att sitta ner under hela färden och hade inte bästa utsikten. Väl där tog vi en snabb titt i shoppen på Cutty Sark, vi hade ingen större lust att titta på själva skeppet. Så vi fortsatte mot observatoriet på platsen som definierar 0-meridianen. När vi kom div var det dock inte så lång tid kvar tills att vi skulle behöva gå igen för att komma i tid till något som jag snart skall prata om. Men det var även nära på försent för att titta på observatoriet då de snart stängde. För att inte tala om att det var på tok för mycket folk där. Så efter en snabb titt runt och ett besök i shoppen för det museet vände vi tillbaka. Fail.

Men vi hade en idé om att vi kunde ta en titt på fläkt-museet när vi ände var där (eller var det ett solfjäder museum) eftersom det var mer eller mindre på vägen. Men väl framme upptäcker vi att det inte har öppet, det stänger klockan 5, men framför allt har det inte ens öppet på måndagar. Dubbel fail!

DSC_0309Lite besvikna begav vi oss således till nästa destination. London Fields Brewery. Tog en del gissande och förhoppningar, två missade busshållplatser, samt virrande runt innan vi hittade stället. Och här började dagens höjdpunkt, vi fick en rundtur av bryggeriet samt en genomgång av bryggprocessen och lite allmän information om öl. All detta levererat av en trevlig herre som jag missade namnet på. Efter rundturen åt vi mat, musslor i någon sorts löksoppa, med klyftpotatis och något vi misstänker var bearnaissås (enligt brittisk tradition smakade den inte så mycket). Till efterrätt fick vi sedan en brownie med pistachglass. Allt detta serverade såklart tillsammans med passande öl, och lite mer intressant information om öl. Musslorna var riktigt trevliga, men potatisen var fantastisk, vet inte vad de gjorde men det var magi.

På det stora hela en riktigt lyckad dag, lite seg i starten men med en bra finish. En buss/tunnelbane-rese hem och sedan var är det dags för sängen (efter, förstås, att ha gjort ett nytt inlägg i min fina blogg).

 

 

 

 

 

Åka buss

Big BenÄn så länge har vi varit rätt så bra, och gått upp tidigt. Men å andra sidan har det bara varit en dag så det kommer nog att säcka ihop snart. I vilket falla som helst så åt vi lite frukost och begav oss sedan mot centrala London och South Bank, på vägen dit tittade vi lite på Big Ben och det där.

Första attraktionen var The London Dungeon, något som kan liknas mellan en blandning mellan ett spökhus och ett nöjesfält. I grund och botten är det ett spökhus, man går enligt en förutbestämd bana och det finns lite saker som skall skrämma besökarna. Men det som gjorde att detta var bättre än alla spökhus jag har sett hittills är att med jämna mellanrum så var det skådespelare som berättade lite saker kopplade till Londons historia, så som Jack the Ripper, avrättningar i Newgate Prison, pesten, och så vidare. I stort sätt handlade det om olika sätt att dö eller lida på. Resten av stället var egentligen bara transport mellan dessa saker. Det som gjorde det lite roligare var att de involverade publiken, Adde blev till exempel ”nerklubbad” och ”uppskuren”.

Efter The Dungeon tog vi och åt lunch på ett stället som (bland annat) serverade indisk mat. Lite kul att får äta indiska mat som smakar lite annorlunda en den svenska ”indiska” maten. Jag misstänker att denna var lite närmare riktig indisk mat, men antagligen även den lite ”bitifierad”. Restaurangen verkade drivas helt av en man, han tog emot beställningar, gjorde maten, delade ut maten, och städade. Imponerande.

Efter lunchen var det dags att åka upp i London Eye, kön var rätt så lång, men det var också bra genomströmning så det var inte så farligt. Det var kul att se London uppifrån, men i största allmänhet var det inte så märkvärdigt.

Nästa punkt på dagordningen var bege sig till London Bridge, dit tog vi tunnelbanan, men för att ta oss dit fick vi gå genom en par där det var diverse framträdanden och annat, samt att vi gick fel och hamnade i en tunnel där det var fritt fram för grafitti och vi såg några måla. Tydligen är denna tunnel rätt känd, men det visste vi inte då. Det var i alla fall kul att se lite annat.

Team punk Hopp Grafitti

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från London Bridge gick vi utmed floden till HMS Belfast, en lätt kryssare som är museum, men ingen av oss kände oss direkt intresserade av att gå ombord och titta så vi fortsatte att gå mot Tower Bridge. På vägen spanade vi in lite olika byggnader och andra stället, bland annat hade de på ett ställe en jättestor makapärfräs, och jag hittade ett fickut som jag köpte för bara 10£, mycket nöjd med detta.

South bankI vår iver passerade vi Tower Bridge och fortsatte gatan fram, för den såg trevlig ut. Och tur var väl det, när vi kommit en bit på vägen hittade vi The Teapod där vi stannade till för en Afternoon Tea, med scones och allt. Perfekt.

Lite lagom utvilade och med mer energi begav vi oss tillbaka till Tower Bridge, och denna gången lyckades vi även ta oss över. Beundrade bron lite och funderade på att kolla in en marknad en bit bort, men det visade sig att den inte hade öppet på söndagar, typiskt. Istället bestämde vi oss för att hitta någon stans att äta och siktade på en vegetarisk restaurang vi sett dagen innan på Kensington Street (eller vad den nu heter). Notera att vi helt skippade Towern.

Ett antal tunnelbanestationer senare och en kort promenad konstaterade vi att vi inte ville ha den restaurangen trots att och tog istället en närliggande sushi-restaurang. Med rullband och allt. Jag tog en skål med ramen, men provade även en lax-sashimi, och det var nog den bästa sashimin jag har ätit utanför japan, och enligt rapport var även andra sushi-bitar bra. Som avslutning så tog jag ett par bitar mochi, allt som saknades var lite grönt te.

Som avslutning på dagen passade vi på att åka lite äkta engelsk dubbeldäckare. Fast en modern variant med svängda fönster som går ner i trappan. Eftersom vi nästan redan var hemma kunde vi dock bara åka två hållplatser. Men nu är i alla fall det avklarat.

Som avslutning får ni Henry.

Henry

 

 

Det var en gång…

…ett gäng kompisar som ville åka till London. Detta är berättelsen om denna resa.

Jag började redan sista dagen innan semestern med att packa allt jag kunde komma ihåg att jag skulle behöva (vilket, visade det sig inte inkluderade sladden till kameran). Mot kvällen så kom Adde och hämtade mig, och så spenderade vi natten hos Addes föräldrar. Morgonen efter så körde Addes far oss till flygplatsen där vi mötte upp Nicklas, Elisabeth, och Robert.

Vi checkade in och snart tog vi den korta flygningen till Köpenhamn, där köpte vi lite mat och strax var det dags att ta den lite längre (ca 2 timmar) flygningen till London. Under flygningen utnyttjade Robert en del av sina intjänade poäng till att bjuda oss alla på en gin och tonic (tack Robert!).

I London köpte vi sedan tunnelbane-kort (finns någon 7 dagars pass som verkar bra) och sedan åkte vi till lägenhetshotellet och installerade oss. Killen på hotellet var väldigt trevlig och gav oss lite tips på vart närmsta bra tunnelbanestation (den vi kom via var inte bra då det bara sällan går tåg där) samt vart det fanns butiker och liknande. Då vi var rätt hungriga vid detta laget tog vi hans tips och begav oss till en pub tvärs över gatan, men där var köket stängt (öppnar igen vid 6) så vi begav oss längre bort till Shepards Bush där vi velade runt ett tag innan vi bestämde oss vart vi skulle äta. Till sist så bestämde vi oss för ett stället och jag fick min första Fish ’n’ Chips.

Mätta, och kanske glada, gick vi till den lokala stormarknaden och shoppade. På vägen dit stannade vi till i Poundland, en affär där allt kostade 1 pund. Och de hade det mesta man skulle kunna behöva. Undrar hur mycket de sparar på att inte behöva sätta prislappar på allt. Efter att ha överlevt den affären kom vi till sist in på supermarketen och köpte mat till frukost imorgon. På vägen hem blev vi väldigt tydligt påminda om att vi var i London, då det började regna!

Det grusade lite planerna på att gå ut och titta lite mer på staden, eventuellt kolla in Hyde Park, så just nu sitter vi inne och vilar och funderar på om vi kanske skall våga oss ut, det har ju slutat att regna.